Documentation

Letters

-Search for letters
-Search in texts

Manuscripts

Editions

Links

Contact

C18

Link: linnaeus.c18.net/Letter/L0026 • Carl Linnaeus to Gabriel Gyllengrip, 12 October 1733 n.s.
Dated . Sent from Uppsala (Sweden) to ? (). Written in Swedish.

Följande Puncter äro så klare, at jag ingalunda drager betänkande declarera dem samma för höga öfwerheten.

1) Att mästa delen af Lappmarcken består af torre sandhe- dar, bewises af ögnesichtet. Hwarpå wäxer altså ingen Säd, ty kiölden destruerar tillika, som fölljer af sig sielf.

2) Wäxer denna Säd[1] af sig sielf der uppe, som kan ögon skienligen sees. Tåler altså winter kiölden, som naturligen be wises.

3) Wäxer denne Säd på Sand eller moo utan mylla, som kan sees.

Fölljer altså naturligen, at den kan sås på hedarne där lika sand eller moo är.

4) Fröen äro Skallösa, wisas af detta omogne inneslutne ögonskienligen,

Och altså bättre Säd än Hwete och Råg, hwilket sig sielf bewiser.

5) Storleken af fröet synes här äfwen till sin längd, men uti omoget och således eij till tiockleken; fölljer naturligen.

Då man beskådar fröet in natura, är det dubbelt så tiockt som iag med egne ögon sedt. Förslår altså conseqventer till Säde.

6) Axets storlek wises här innelycht (: doch eij utwaldt eller stort:) ordinairt, tagit pa den tiden det stått i blomma, som kan sees. Kan altså klarligen finnas, at det eij cederar andra ax.

7) Alt som är Hwete, Råg eller Korn, har Hwete, Råg eller Korn Ax et vice versa, som nogsamt sees.

Detta är till hwart skahl i Axet likt Hwete, och altså naturligen Hweteslächte.

8) Alt Hwete, Råg, Korn duger till maat, som nogsamt finnes.

Altså detta naturligen, hwilket saken än mehr confirmerar.

9) Alla örterlåta såå sig, men inga så lätt som säde och grässlag.

Detta är af Sädslag, ergo följer sådant naturligen.

10) Roten står öfwer Winteren och alla Åhr bortåt, wisar ognesichtet; går eij bort, sedan det burit frö ur axen en gång, som annor Säd, sees sammaledes.

Ty kan det facilare cultiveras än all annan Säd.

Och conseqventer slipper man såå det åhrl:n, hwilket är en ogemeen förmohn.

11) At Halmen är något striare af sig, sees, men synes icke desto mindre kunna tiana till foder, då sielfwa mossan, som ännu är 8 gångar striare, brukas.

12) Rötterna äro tiocka, hwita, söta, som kan sees, och torde conseqventer kunna anwändas till Bröd, som Österländernes ra dices Cyperi,[2] af hwilka de lefwa.

Åtminstone följackteligen battre än barck och misnesrötter.[3]

13) Med rötterne låter det sig äfwen plantera.

14) Fåfängt wore härom willja persvadera lapparne, Nybyggarne eller Bönder, ty de gå aldrig ifrån sine förfäders wahna, utan komme detta till at practiceras, borde iag sielf hämta Säden till någon qvantitet, andra kiänna henne eij. Och om den Säden såddes af Hr Landshöfdingen och sedan distribuerades till Lappska Prästerne, skulle nybyggarne med upräckte händer, då de sågo des nytta, bruka samma Säd, som med tiden kunde tiena fäderneslandet till några Tunnor gull.

upSUMMARY

In this letter to Gabriel Gyllengrip, Linnaeus makes observations on Elymus arenarius, lyme-grass, which according to Linnaeus grows even on sand. It endures the cold and could be cultivated on heaths. The seeds have no hull and are better than wheat and rye. The dimension of the seed is also favourable. The ear is similar to that of wheat and it belongs to the wheat family. Wheat, rye and corn are good for eating and so is lyme-grass. All herbs are possible to sow, but none as easy as cereal. The root of lyme-grass remains in the soil during the winter so there is no need for sowing which makes it easier to cultivate than any other cereal. The straw is somewhat thicker but can nevertheless be used for feeding cattle, just as moss, which is eight times thicker, is used for the same purpose. The roots are thick, white and sweet and can consequently be used for bread in the same way as Cyperus esculentes L. It is used in the Eastern countries and is better than bark and the roots of Calla palustris. He thinks the Lapps will never take advantage of lyme-grass as they never give up the habits of their ancestors. He suggests that he himself ought to harvest lyme-grass, which could be sowed by the Governor and distributed to the clergymen of Lapland. The settlers would welcome it when they realise that the use of lyme-greass in the future would be worth barrels of gold.

upMANUSCRIPTS

a. copy (RA).

upEDITIONS

1. Minne af von Linné (1808), vol. 2, p. 65-68 .
2. Egenhändiga anteckningar (1823), p. 169-172   p.172.
3. Svenska arbeten (1878), vol. 2, p. 78-83   p.78  p.79  p.80  p.81  p.82  p.83.
4. Bref och skrifvelser (1912), vol. I:6, p. 238-240   p.238  p.239  p.240.

upEXPLANATORY NOTES

1.
During his voyage in Lapland Linnaeus found lyme-grass, which he regarded to be a useful northern substitute for other cereals. With this letter he succeeded in making Gyllengrip interested in growing what he called Lappish wheat. Gyllengrip applied for a 300 silver thaler grant from the Royal Chambers. This was denied in October 1734. See Fries, Linné. LefnadsteckningFries, T. M. Linné.
Lefnadsteckning
, I-II (Stockholm
1903).
, I, 137-139 and 160-161.
2.
Cyperus esculentes which has an edible root.
3.