Documentation

Letters

-Search for letters
-Search in texts

Manuscripts

Editions

Links

Contact

C18

Link: linnaeus.c18.net/Letter/L0845 • Carl Linnaeus to Kungliga Svenska Vetenskapsakademien, [14 November 1747] n.s.
Dated Undated, but read at the KVA on 14 November 1747 o.s . Sent from ? () to ? (). Written in Swedish.

Pro Memoria.

Kongl[iga] Wettenskaps Academien har med mig, såsom dess ledamot, communicerat Kongl[iga] Directionens öfwer Ecclesiastique wärket i Lappland, uhtdrag af Protocollet 1747 d[en] 14 Octobr[is], at deröfwer inhämta mine wälmente tankar.

Det fägnar mig icke ringa, at Kongl[iga] Directionen äfwen täckts wända sine ögon på Lappländernes upodlande, hälst de äro en så ansenlig del af Swerige, om icke hälften af hela Scandinavia. Wi se med förundran, hwad industrie giordt i de södre Europae länder, men här finna wi tusendefalt mera hwad naturen lagt för ögonen, fäst det mäst alt in til wår tid warit okunnigt. At få detta uptäckt, gifwes intet medel, utan genom theologos, som der komma at wistas.

De kunne lära oss de högste fiällars högd emot wästerhafwet, som mitt emot Torrfioden äro så höge, at iag för min räkning twiflar, om högre berg gifwas i Europa.

De kunne giöra försök, om snöbergen årligen förökas, och af dess springor räkna, huru många år och Secula den lagt.

De kunne giöra thermometriske försök, om starkaste kiölden i fjällen, genom Lappar, som der fånga fiällripor; och de kunne om sommaren säga oss, huru hög wärman blifwer emillan fiällarna.

De kunne upspana åtskillige nyttige stenarter uti fiällen, som består af differente berg ifrån wåra.

De kunne lära folk, at samla och hugga den stenart, af hwilken de Norrske giöra de skiöna murkqwarnar, hwilka de sälja öfwer hela Europa.

De kunne utransaka, hwar järnsanden genereras, som af floderna föres till Sinum bothnicum.

De kunne säkerligen upsöka Tenmalm uti fiällen, der alla stenar äro fulle af granater. ja, ofelbart också guldmalm, utom andre dyre malmarter, om de sielfwe kände stensorterna.

De borde efterspana, om i fiällen gifwes kalk med petrificater, och om här uppe finnas någre wedermälen af forna hafwets strander.

De kunne säkert här finna Umbra och andre sälsynte jordarter, hälst jorden är här så mycket brun.

Den korta tid iag här wistades, gaf mig öfwer 100de slags wäxter, som woro obekante för de störste Botanicis. jag twiflar icke med mindre flere 100de dylika kunne upspanas af dem, som här hafwa tilfälle at igenomsöka alla berg och dalar, och således föröka wår natural- historia til den lärda werldens förundran. Jag har kunnat få örter ifrån Caput bonae spei och Japan, från Peru och Brasilien til wår Swenska Hortus academicus; men ännu aldrig en enda ifrån wåra egna fiällar, fast iag sielf är Swensk. Kunde iag få dem at här förökas, skulle iag lätt för det öfwerflödige kunna tilbyta mig Palmträ, Muser, Radix Ninsi och de aldrararaste wäxter utur de curieuseste Europae trägårdar.

Radix Archangelicae, radix Gentianae lutea, radix Rhodiae wäxa i wåra fiällar, samlas der af de norrske, säljas till holländare, derifrån til Tyskar, från Tyskar til Swenskar, hwarföre icke kunde då wåra präster så wäl sälja dem til oss och derföre giöra sig penningar. Om någon af dem wille i fiällen anlägga en plantagie af Gentiana, han skulle nog rickta sig derigenom och gagna wårt land.

Om de örter, som wäxa i utländska fiällar och årligen för¬skrifwas til wåra apothequer, såsom: Victorialis, Spica celtica, Cro¬cus, Daucus creticus, Bistorta; Helleborus niger, Doronicum; Car-lina &c. med rätt båtnad skola planteras hos oss, håller iag före; att det i Lappland bör skie.

I Lappland hade Theologi bästa tilfälle, att beskrifwa de många foglar, som hit samlas om sommaren, ifrån hela werlden; och at här giöra sig gagn af siöfoglarna och deras flädrar, som så mycket gagna utländningarna; men lämna oss icke mer än bara åskådandet, under det de här lägga sine ägg och upföda sine ungar.

Natural-historien om Filfrasen är oss mera okunnig än Para¬disfoglens. Hermelinernas, Fiällmössens, Fiällrackans, Fiällrapans och flere Lappske djurs kynne, ligger ännu uti tiokt töcken. Raude är ännu aldrig afritad, med mycket mera, som hörer till diur-historien.

Man finner här et folk, som lefwer endast af djur och fisk, utan salt och utan Vegetabilier; måste altså uti et så kalt climat hafwa sine egne siukdomar och sin egen cur. Här borde utsökas hwadan deras starka colique med blodpiss, deras myckna hufwudwärk, deras ryggwärk, deras swaga ögon, med mera, härrörer. Här borde utsökas, huru långlifwat det mästa folket blifwer, och hwad siukdomar bortrycker de mäste, då man först woro i stånd til at föreskrifwa medel.

Här borde utrönas, hwad de äro för slags smittosamma siukdomar, som wissa år, såsom pesten, bortrycka Renarna, at man deremot kunde få bot, som på dem grundar sig hela Lapplands oeconomie, lif och wälfärd.

Här wore mycket, som kunde upräknas, det jag agtar onödigt, emedan alla desse swagheter komma af en orsak, och hielpas alla med et enda medel, neml[igen] Uppmärksamhet. Så omöijligt, som det är, til at läsa i bok, utan at känna bokstäfworna, så omöijligt är ock, at utransaka naturen, utan at känna dess objecter. Jag har beflitat mig om, altifrån första dag, iag kom hit til Academien, at lära de Studerande til at känna stenar, malmer, jordarter, örter och trän, djur, foglar, fiskar och maskar, Diaet och allehanda slags siukdomar, jag har giordt det kort och systematiskt, på det det hwarken skulle beswära minnet eller fordra lång tid. Många hundrade hafwa häruti giordt ansenliga framsteg, men aldrig någon ännu hört mig, af alla de, som warit ärnade til präster i Lappland, utom twänne, som förleden sommars lemnade mig sina öron, ehuru iag tilbudit dem alla wid examina at få nyttia mina collegier, utan minsta ärkänsla. jag är säker, at om desse (:utom det de med flit, som sig bör, studera sin Theologie och Lappska, i stället för det de elliest lägga sig på en hop Philosophiska Wettenskaper, som hafwa mindre effect i Lappland:) blefwo förbundne, at uti historia naturali anlägga någon flit, at alt detta utaf sig sielf skulle winnas, utan hwilken kundskap all god wilja är otilräckelig. När nu Ecclesia blifwer wäl plantata i Lappland, och då sedermera de Studerande, som dit ärna sig, få mera mogna wid Academien, skulle icke litet bidraga, om profecter i natural-historien, caeteris paribus, kunde gifwa dem någon merit til sin ansökning. Derigenom sågo de sig arbeta uti en nyttig wettenskap, och för sig lika gagnelig. de skulle då helt säkert täfla med hwarandra, sedan de kommo til Lappländerne, at samla rön, at giöra prof at ingifwa til Kongl[iga] Wettesks Academien, och at dermed gagna publicum och sitt Lappland. då de nu ofta ei mer än bönder förstå sig på hwad naturens Mästare så härligen lagt dem för ögonen.

Detta är kort min enfaldiga tanka, hwilken Kongl[iga] Wettenskaps Academien, med de andre ledamöternas täcktes inlämna til Kongl[iga] Directionen, som kanskie häraf torde taga sig anledning til at tiena Lappland, och tillika fäderneslandet.

Carl Linnaeus.

upSUMMARY

Linnaeus has been asked to give his views on the protocol of 14 October, 1747 o.s., of the Royal Lapland Board of church and education.

Linnaeus expresses his satisfaction that the Royal Board turns its interest to the development and exploitation of Lapland, this vast and extremely rich region. The only ones who can report regular information from Lapland are the clergy working there. They can:

* report the height of the highest mountains, probably the highest in Europe.

* see if the snowy mountains increase [?in height] every year, and if it is possible to determine their age by counting the strata.

* get information from the Lapps about the degree of frost in winter and heat in summer.

* find useful varieties of stones.

* teach people to collect the so called “murksten”, much in demand in Europe.

* discover the sources of the iron sand brought by the rivers down to the Gulf of Bothnia.

* find places in the mountains where the ore of tin and gold can be mined.

* find out if there is limestone with petrifications.

* see if there are umber and other rare earth deposits.

When Linnaeus visited Lapland, he discovered more than 100 new plant species. Many more remain to be discovered. He has received plants from South Africa, Japan, Peru and Brazil but not a single one from Lapland! If he could offer Lappish plants, he would be able to acquire the rarest plants from all the botanical gardens in Europe. Roots of Archangelica, Gentiana lutea and Rhodiola rosea are collected by Norwegians and sold to the Dutch who sell them to Germans who sell them to Swedes. Why could not the clergy distribute them to their countrymen instead and also make a profit from it? The cultivation of Gentiana would no doubt be profitable in Lapland.

Medicinal herbs like Allium victorialis, Valeriana celtica, Crocus sativus, Athamanta cretensis, Polygonum bistorta, Helleborus niger, Doronicum pardalianches and Carlina acaulis should be cultivated in Lapland. The clergy have good opportunities to study the birds that gather there in summer from the whole world. They should also collect their feathers instead of importing them. In natural history we know more about the bird of paradise than about our wolverine; we know nothing about ermines, mountain mice (lemmings?), ptarmigan and there is no picture of a char.

Much remains to be inquired into in the field of public health. The population only lives on meat and fish, without salt, no vegetables. People often suffer from colic, haematuria, headache, back pains, poor eyesight etc. The causes of these symptoms should be analysed, and also how long-lived the Lapps are. A serious problem that should be attended to is the plagues that sometimes afflict the reindeer, the basis of Lappish economy.

If future clergy should be useful to science in Lapland, their education must also contain natural history. Linnaeus has had hundreds of students attending his lectures over the years but only two theologians! To meet the future demands in Lapland it would be sensible if the clergy studied more natural science and less of “a lot of philosophical sciences that have little bearing upon Lappish conditions”.

upMANUSCRIPTS

a. (KVA, Bergius, XIV, 42). [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7]

upEDITIONS

1. Svenska arbeten (1878), vol. 1, p. 118-123   p.118  p.119  p.120  p.121  p.122  p.123.
2. Bref och skrifvelser (1908), vol. I:2, p. 109-113   p.109  p.110  p.111  p.112  p.113.