Documentation

Letters

-Search for letters
-Search in texts

Manuscripts

Editions

Links

Contact

C18

Link: linnaeus.c18.net/Letter/L1199 • Fredrik Hasselquist to Carl Linnaeus, 29 December 1750 n.s.
Dated 29/18 Dec. 1750. Sent from Cairo (Egypt) to Uppsala (Sweden). Written in Swedish.

Cairo d[en] 29/18 Dec[ember] 1750

Högädle Herr Archiater!
Nådige Herre!

Den 6 octob[er] sidstl[edne] war för mig en stor dag, och en af de hugneligaste jag haft i all min lefnad, då jag på en gång undfick här i Cairo twenne H[err] Archiaterns höggunstige skrifwelser, den ena af d[en] 27 Febr[uari] den andra af d[en] 20 April, båda mig tilstälde af H[err] Consuln Rydelius.

Intagen af glädie at se mig ihogkommen af H[err] Archiatern, och full af wördnad mot all den ynnest mig af H[err] Archiatern blifwit wisad, har jag nu den äran at aflägga min ödmiukaste tacksägelse.

Den omsorg H[err] Archiatern täckts hafwa för mina resepengars tilökande är det första som fordrar min wördsamma ärkänsla.

Det H[err] Archiatern gordt wid detta tilfället til min resas befodran, woro allena tilräckeliget för en annan at förwärfwa sig stort namn, hwilcket tienar at öka antalet af de förtienster med hwilka H[err] Archiatern förwärfwat sig odödeligheten.

Den, som är mägtig af otacksamhet emot dylika wälgerningar, har afklädt menniskligheten: hwad mig angår, skal jag altid skatta för den största del af min lycksalighet, om H[err] Archiatern täckes hysa den tanka om mig at jag ej är i stånd at med otack bemöta den minsta mig ärtedda wälwilja, mycket mindre wälgerningar hwilcka ingen dödelig förutan H[err] Archiatern mig bewist, ej heller warder bevisande.

Jag wet det underliga öde H[err] Archiatern haft at ärfara otacksamhet af dem som bordt kyssa H[err] Archiaterns fotspor; men jag hoppas med mit exempel wisa at det intet är något öde, utan en händelse som påkommer dem hwilka låta förleda sig af et förwirrat och ostadigt tänkesätt.

Jag bekom tillika med H[err] Archiaterns bref H[err] Cancellierådet Carlesons billet om 130 Ducater Specie, hwilka för mig äro öfwerstyrde til Lewanten, detta war för mig et hugneligit bodskap, i synnerhet då H[err] Cancellierådet dertil täckts bifoga at mera torde kunna anskaffas. Det wet ingen i Swerige bättre än H[err] Cancellie-rådet Carleson hwad det kostar at lefwa i Lewanten, äfwen för den som wil lefwa alra sparsammast, hwarom jag på det alra högsta beflitar mig.

Mit långsamma wistande i Egypten har warit nog kostsamt; men jag hade aldrig understått mig at så länge uppehålla mig i et dyrt land, om jag ej wist annan utwäg til mina omkostnader än mina resepengar. Jag har blifwit anmodad af wår ministre i Constantinople och af wår Consul i Smirna at under mit wistande här i landet arbeta hos dess regering i en sak som angår wår Swenska Siöfart, hwarom H[err] Cancellie- rådet wet sammanhanget, och ehuru mit bearbetande hos landets regenter, som äro rebeller, ej haft all den wärkan jag önskat, är jag dock försäkrad at det warder mig godtgordt, som min Egyptiska resa mig kostat. Denna händelse har jag ansedt såsom af lyckan mig tilskyndad, då jag genom den fådt tilfälle at winna mit ändamål, som är at underrätta mig om et så märkeliget lands natural-historie. Til äfwentyrs hade jag aldrig kommit til Egypten om ej detta tilfälle mig yppats, åtminstone hade jag utan det aldrig der kunnat öfwerlefwa alla årstider utan hwilken omständighet man föga uträttar af det jag påsyftar.

Näst H[err] Archiaterns gunstiga omsorg, ärkänner jag med wördnad Högwördigste H[err] ArcheBiskopens, Theologiska och Philosophiska Faculteternes, H[err] Cancellierådet Carlesons, samt H[err] Prof[essor] Celsii bewågenhet och ynnest för min resas befodrande, samt de öfrige Herrars frikostighet som bidragit til medels samlande: til H[err] Archiatern som täkts begynna et godt wärk, är min ödmiuka begäran, det H[err] Archiatern täcktes det fullborda, och wid tilfälle hembära dem min ödmiukaste tacksägelse, med försäkran at ingen ting skal wara mig mer om hiertat, än at, der den högste så behagar, en gång wisa för hela werlden, hwad en samlad Swensk friwillighet kan bidraga til wettenskapernes förkofring.

De nyheter H[err] Archiatern behagade lemna ur orbe botanico, woro för mig äfwen så många wederquickelser, i et land som i stället för Euphorber, Mesuer och Avicenner är opfylt med en hop mumlande teknatydare, och ströfwande quacksalfware, och der man i stället för Alexandrinska Bibliotheker ser millioner mördande Sablar och Spiut, et land der wisserligen en resande behöfwer all den tröst han kan ärhålla.

Jag beklagar Bibliothecariens Norrelii död; jag hade åtskilliga samtal med denna lärda mannen för min afresa i Zoología Sacra, i hwilken han hade såsom philologus stor insigt, jag hade önskat at få fortsätta de samma med honom wid min hemkomst, då jag hoppas hafwa wunnit någon insigt i samma sak såsom naturalist. H[err] Doct[or] Celsii höga ålder sätter mig i fruktan at äfwen mista den förmon jag önskar mig få at wid min hemkomst lemna mina anmärkningar i Botanica Sacra, under denna stora mannens omdömme.

Bibliothecariens Norrelii efterträdare har förekommit mig äfwen så besynnerlig, som den tidning war mig angenäm at Doct[or] Wallerius blifwit befodrad til en beställning som för wårt universitet är både hederlig och nyttig.

Med hwad ord skal jag kunna betyga min wördsamma ärkänsla, emot den ynnest med hwilken H[err] Archiatern täckts yttra sina tankar om mina öfwerskiekade anmärkningar. Det har warit från första ögnablick jag tänkte på min resa och det blir in til dess slut, min endaste afsigt at finna något som woro wärdigt min store läremästares bifall, utan hwilket jag skulle akta alt det jag arbetade för et intet. Utom dess håller jag det för en ouphäfwelig skyldighet, både för mig och de öfrige som utgå ej annorlunda än Apostlar i werlden, ur H[err] Archiaterns Scola, at utwidga och föröka den dyra Naturens känning, at göra räkning för sin förman om sina göromål; är det då möjeliget at någon kan finnas af oss som är rädd eller swartsiuk om det han uptäkt? som fruktar at meddela sina anmärkningar med H[err] Archiatern? den har wärckeligen ej lärdt rätta wägen at winna heder af sine göromål, hwilcken ej kan ges större, än den man ärhåller då man öfwerlemnar i H[err] Archiaterns händer hwad man uptäckt. Prof af detta har jag ärfarit då H[err] Archiatern behagat genom sit bemedlande förskaffa mig Kongl[iga] Wettenskaps-Academiens credit, samt lofwat at lemna mina be¬skrifningar et rum i Kongl[iga] Wettenskaps-Societetens handlingar, hwilcket alt skal tiena mig til upmuntran at giöra mig wärdig dessa wittra samhällens benägna åtanka.

Jag hoppas at mina öfriga beskrifningar och anmärkningar, om Cornucopiae; Libellula Coa, Cervus pedibus anticis longissimis, Mus pedi¬bus posticis longissimis etc. etc. hwilka jag tid efter annan dels från Smirna, dels från Egypten haft den äran at öfwerskicka, äro komne H[err] Archiatern tilhanda.

Jag skulle åstunda at weta huru mina bref til H[err] Arch[iater] Rosén, Lifmed[icus] Bäck och Secr[eteraren] Elwius blifwit ansedde. De ämnen jag öfwerlemnade til de twå sednare håller jag wärde opmärksamhet. Herpes Aleppina om hwilken jag lemnade berättelse til H[err] D[octor] Bäck är en ganska märkwärdig hemsiuka i Aleppe om hwilcken jag intet tror det någon medicus tilförene något anmärkt. Den opmärksamhet med hwilken jag wet at Kongl[iga] Wettenskaps-Academien, ansedt de anmärkningar som på åtskilliga orter blifwit gorde om watnets aftagande, föranlät mig at derom lemna mina tankar til H[err] Secr[eteraren] Elwius; jag wet intet huru wida denna wittra Mathematicus är hogad för detta System, men det är jag nästan försäkrad om, at den som sedt de prof af watnets aftagande hwilka jag anmärkt under mina resor, kan ej undgå at styrkas i den märckwärdiga sats om watnets allmänna aftagande, hwilcken H[err] Archiatern och sal[ig] Prof[essor] Celsius med så påtageliga rön ådagalagt.

För denna gången har jag den äran at öfwerlemna til H[err] Archiatern en ensam samling, besynnerlig i sit släkte, just sådan som landet från hwilcket den skickas; den består af ormar och ödlor, faseliga diur, Egyptens egenteliga foster, hwilka endast en naturens kännare kan göra behagelige.

Jag har intet glömt med hwad sorgfällighet H[err] Archiatern befalte mig upspana någon kundskap om de gamles Haemorrhois, Dipsos, Aspis, Seps etc., om hwilka wi ingen ting weta, Jag beklagar at oaktad all möda jag haft ospard at om dessa de gamlas grufweligheter söka under-rättelse, jag intet kunnat winna mit ändamål mer än med Seps och Aspis, hwilka efter den uplysning jag derom fådt är en och samma orm. Hela sammanhanget af berättelsen är denna: på ön Cyper finnes en orm, nog allmän, af Graekerna nu för tiden kallad [Greek], den är kort, sällan öfwer en fot lång, men af en oordentelig tiocklek som ofta går op emot tiockleken af en menniskas arm. Dennas gift är det faseligaste som i wår tid är bekant i Österlanden: när han huggit en men¬niska faller hon i en dwala, hwilcken småningom förwandlar sig i en starck sömn, som innom 24 timar blir ewig, utan några häftiga symptomer, eller andra märken til dödskampen än at pulsen efter hand stadnar och hela kroppen blir i et ögnableck swartgul, hwilken innom andra 24 timar rutnar som af en Sphacele.

Finner man då icke i denna enda orm egenskaperne af 2ne de gamlas jag menar Aspis som dödade på så lindrigt sätt, och Seps, som dödade i största hastighet, med äfwen de faseliga omständigheter och påfölgder som denna gör än i dag?

Monne de gamla som aldrig gåfwo fullkomliga beskrifningar på de Naturalier om hwilka de wille ge oss någon underrättelse, hos hwilka namn, kännemärken och beskrifningar antingen felas eller äro så beskaffade at de snarare sätta deras läsare i willerwalla än ge någon uplysning, monne de säger jag intet gifwit twå namn åt et diur, efter det hade twå särskilta egenskaper, dylika exempel felas intet.

Det är wäl möjeliget at Lucani Seps är den samma som Horatii Aspis, båda 2 hafwa sagt deras wärkan men ingendera gifwit deras beskrifning, altså tycker jag at wi intet göra illa då wi biuda til, at med de uplysningar som Natural-Historien gifwer, förklara deras meningar som intet altid talt så tydeligen som de der welat at deras tankar skulle bli begrepne af deras efterkommande.

Af de ormar jag funnit i Egypten har jag den äran at öfwerskicka trennes beskrifningar.

Den första är Vipera AEgypti, om denne tilförene är fullkom¬ligen beskrefwen så känner man den rätta Vipera officinarum, hwar och icke så har denna så bekanta ormen, hit in til warit okänd. Jag har hit in til warit i den tankan at wår allmänna orm Coluber F[au]n[a] Sv[ecica] 260. S[ystema] N[aturae] 20 warit den samma med Vipera Pharm[acologica]. men jag ändrade tankar så snart jag fick se huru wida den orm af hwilken Venetianarna öfwerföra alt det, som fodras i Apotheken af Vipera från Egypten, war skild til antalet af Squamae och Scuta, til hufwud och stiert, samt kroppens anseende från den, som finnes hos oss.

Den rätta Vipera officinalis lärer och knapt finnas i Italien emedan från ewärdeliga tider, den warit hämtad från Egypten til Venedig, hwarifrån dess praeparata utspridas öfwer hela Europa.

Den andra är en Vipera Cornuta.

Jag har funnit 2ne ormar med horn i Egypten skilde ända til sit genus, emedan den ena är en Anguis den andra en Coluber.

Så skilde de äro til sit släkte och så olika natur äro äfwen deras så kallade horn. Den förras äro 2ne dess stora tänder som genombora cranium, så at deras basis tienar til tand, och deras spets til horn, den sednares deremot äro intet annat än 2ne aculei, fästade wid huden som öfwertäcker hufwudet.

Jag skal intet i hastighet säga hwilkendera af dessa Alpinus welat utmärka med sin Ceraste, den han illa ritat och wärre beskrifwit. Jag skulle tro at han sedt dem båda, och lagt dem båda tilsammans under et namn, efter de båda hade horn. Det war på detta sättet som man war nögd at föreställa naturalier, at ge en ritning utan beskrifning, at rita wäldigt ut det som kunde röra hopens nyfikenhet, til ex. en orm med horn, utan at ge aktning på naturens inrättning, förr än wår Linnaeus lärdt oss at öpna ögonen wid naturens betraktande, och urskilnad.

Den tredie är den omtalte Anguis dentibus molaribus cranium perforantibus.

Ödlor den andra gren af detta grufweliga släkte, har jag funnit en ansenlig hop, de mästa lära dock wara bekanta, förutan några små dem jag funnit i ödemarken i brännande sanden: intet rum är der ej något slags lefwande af naturen fådt inwisning.

Den hwilken jag har den äran at öfwerskicka har jag framför andra utwalt, emedan den är den enda så mycket jag påminner mig som hit in til blifwit anwänd til någon nytta, och icke dess mindre warit okänd både för Naturalister och Medici.

Scincus marinus har länge warit bekant i synnerhet i den kära Gudinnans rike, utan at man i säkerhet wetat hwad det woro för et diur.

Denna ödla är den rätta Scincus, som finnes til myckenhet i bergen mellan Arabien och Egypten, fångas til stort antal af Eg[yptiska] bönderna torkas och säljes til Venetianerne i Cairo som der af föra öfwer til Europa [---] en ansenlig myckenhet. Jag har haft den lefwande så wäl som alt annat det jag hit in til beskrifwit.

Jag har äfwen förwarat alt det jag hit in til beskrifwit dels opstoppat dels i S[piritus] V[ini] hwarmed jag wid min hemkomst der den högste behagar, skal öka Upsala Natural-samling.

Wid början af nästa år tänker jag öfwerskicka några saker för H[err] Archiatern, såsom frön, af Behen Nux, Cassia fol. 5 pinnis foliolis ultimis minoribus Fl[ora] Ceyl[onica] och åtskilliga andra, samt bland annat en opstoppad struts-fogel.

Innan jag öfwergifwer Egypten tänker jag äfwen, wil Gud öfwerskicka til Upsala trägård några trän, såsom Alkanna, Cycomorus, Rhamnus Nabc. Ar., quae spina Christi, Cassia fistula, Musa etc.

Alt sammans blir skickat öfwer Livorno til Stockholm under H[err] Grills adresse.

Om möjeligheten tillåter tänker jag innan kort företaga en resa til berget Sinai. Jag har en gång tilförene warit på wägen at begifwa mig til samma berg, men blifwit tilbaka hållen af Arabernas ströfwerier. Om et förslag lyckas som jag har i tankan, så hoppas jag kunna winna min önskan at se denna namnkunniga ort med säkerhet.

Der på wil jag i första wåren anträda resan til Palaestina, och taga de mått at jag i tienligaste årstiden kan wara på Libanon; sedan återstår ingen ort i Levanten den jag önskar at se mer än Constantinopel, hwarifrån jag önskar at få återse mit fädernesland, och få närwarande för H[err] Archiaterns fötter nedlägga mitt wördnads offer.

Jag framhärdar med diup wördnad
Högädle H[err] Archiaterns
Ödmiukaste Tienare
Frideric Hasselquist.

[address]
H[err] Archiatern Linnaeus

upSUMMARY

Not yet available

upMANUSCRIPTS

a. original holograph (LS, VI, 345-354). [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15]

upEDITIONS

1. Iter Palaestinum eller resa til heliga landet (1757), p. 593-599 .
2. Voyages and travels in the Levant (1766), p. 429-435 .
3. Bref och skrifvelser (1917), vol. I:7, p. 37-43   p.37  p.38  p.39  p.40  p.41  p.42  p.43.
4. Herr archiatern och riddaren Linnaeus i Lärda tidningar 1745-1780 (2007), p. 118-121 .