Documentation

Letters

-Search for letters
-Search in texts

Manuscripts

Editions

Links

Contact

C18

Link: linnaeus.c18.net/Letter/L1238 • Fredrik Hasselquist to Carl Linnaeus, 18 February 1751 n.s.
Dated 18/7 Febr. 1751. Sent from Cairo (Egypt) to Uppsala (Sweden). Written in Swedish.

Cairo d. 18/7 Febr[uari]1751.

Högädle H[err] Archiater
Min störste Gynnare.

Då jag med närwarande har den äran at upwakta H[err] Archiatern, öfwerskickar jag tillika öfwer Livorno under H[err] Grills adresse en liten samling af Naturalier, på hwilka här innelykt följer en förtekning.

De äro dels för H[err] Archiaterns bord, dels för dess cabinet; at det förra äro 2ne käril inlagde dadlar ämnade, hwilka jag låtit bereda på et sät at jag hoppas det de bewara sig; de öfrige små samlingar skatta sig lyckelige, om efter en lång resa H[err] Archiatern aktar dem wärdige et rum i det sednare.

Frön har jag så månge som warit möjeliget, sielf hämtat mogne på der til afskilde trän. Jag wil önska det de måtte lyckas, ty jag ser at det är nästan omöjeliget at öfwerskicka lefwande trän från Egypten til Swerige. Jag har låtit optaga och sättja i krukor alla besynnerliga trän som här finnas i tanka at skicka dem H[err] Archiatern tilhanda öfwer Marseille eller Livorno., men de dö emellan händerna för mig, oaktad all aktsam skötsel; hwad skola de då göra under en så lång resa, under hwilken äfwen kostnaden skulle bli odrägelig i anseende til watnet som är en dyr wara at köpa af en Siöman.

Den underliga Cycomorus, hwars Fructification mer brydt mig än alt det jag hit in til sedt i naturen, denna, säger jag hoppas jag skal komma öfwer til Upsala, jag har 2ne i beredskap, som ge mig godt hopp, hwilka jag tänker skicka öfwer Marseille, under H[err] Grills adresse.

Af Falco perinopterus en Ostracion och en Phalaena har jag den äran at öfwerskicka beskrifningar, den första har jag öfwersatt från mit latinska manuscript på Swenska, at inlemnas til Kongl[iga] W[etten]skaps Academien, til hwilken ända jag här wid bifogar et bref til H[err] Secret[eraren] Elvius, hwilket tillika med beskrifningen jag anhåller ödmiukeligen, det H[err] Archiatern täckes til H[err] Elvius öfwerskicka. Täckes äfwen H[err] Archiatern lemna H[err] Cancellierådet Carleson del af Fiskens beskrifning jag honom dedicerat, torde han såsom en curieux Herre den med nöje anse.

Mit nyaste göromål af hwilket jag wil ha den äran at lemna H[err] Archiatern min wördsamma. efterrättelse, är en Crocodils Anatomie, hwilken jag för några dagar sedan gordt.

De delar som jag tyckt förtiena största opmärksamhet af detta diurets inälfwor, äro dess gallblåsa och Pancreas.

Skaparens wisa inrättning som i alla dess wärk ligger förborgad, endast at menniskan ger sig möda at utröna den, lyser på et besynnerliget sätt wid omtalte delar.

Crocodilen är som man wet, et köttätande diur, glupsk, jag tror mer än något bekant rofdiur; han kan intet tugga utan måste swälja all ting helt, ty hans maxiller kunna wäl öpnas til et grufweliget swalg, men kunna ej ledas på sidorne; wid en sådan diaet, och sådant sätt at äta behöfdes wisserligen starka menstrua at befodra smältningen: han har ock fått dem i proportion af sin storlek ymnigare än något annat diur; en Crocodil den jag öpnade af 31/2 fots längd hade en gallblåsa af et höns äggs storlek, som innehöll [symbol]iij galla, tiock, af en skön smaragd färg, och beskare än alt hwad jag nånsin haft på tungan. Pancreas war 5 tum långt, och en twär hand bredt, och i alla sina fållar opfylt med gulaktig och något fraggig wätska. Båda twå förekomma mig större än hos en oxe, wälförstående i anseende til de andre delar hos båda diuren, som ej kunna komma i jämnförelse.

Dess tarm, som är smal, ganska styf, och hopsatt af starka tiocka hinnor, samt har en canal så smal, at den knapt tar emot en Styl af en hönsepennas tiockiek, är äfwen märkwärdig, alramäst derföre at den har sit rectum närmast in til Pylorus, i stället för det at andra diur ha det wid Anus, liwilket är opfylt med excrementer, som gå samma wägen ut som de kommit in, tienandes den smala tarmen til intet annat än at föra Chylus.

Jag har nu redan en månad hwar dag det nöjet at se det så utropade, och ej utan grund utropade Egyptiernas sätt at utkläcka kycklingar i ugnar. Jngen ting är artigare och ingen ting är lättare at wärkställa än detta optog, det de gamle Egyptier lärdt af Crocodilen och Strutsen. Det är et artigt spektakel at se en stor ugn full med ägg, ur hwilka i et ögnablek uthoppa tusendetals nya inwånare i wår werld utan barnemorska, och jag hade så när sagt utan moder, hon har åtminstone intet at göra til deras framkomst. Det är så lätt att wärkställa at jag är försäkrad det hwar bondekäring hos oss skulle kunna göra det i sin badstuga, endast man sade henne at det woro möjeliget, och lade der til några uns widskepelse.

Det skulle ej utan fördel kunna wärkställas hos oss, och ge i de stora städerna ömnig tilgång af en så angenäm rätt som en hönsesoppa, i synnerhet lagad i Swerige.

Hwad tid och widlöftigheter fodras at på det naturliga sättet låta utkläckas 6000 kycklingar? och i en månads tid komma dessa fram i Egypten utan widare beswär än at en karl har omsorg at wända äggen och elda ugnen.

Godheten är ej aldeles den samma i dessa konstens alster, som i de naturligen framkomna; det woro för mycket wunnit af konsten at kunna hinna til naturens fullkomlighet, det är rättmätigt at den sednare aitid behåller sit höga företräde. Skilnaden är at de Egyptiska ugnshöns äro mera torra och ha ej den saft som ger en angenäm smak åt dem som en höna framkläkt, denna skilnad torde ock komma til en del af sättet at upföda dem, som i anseende til den myckenhet här finnes, och det goda köp för hwilket de lemnas, ej kan lofwa samma godhet som i Europa. De Egyptiska födas, som alt lefwande i Egypten, mäst af Bönor, aldrig brukeliga åt dessa slags kreatur hos oss, som deremot föda wåra med god ren säd, då wi wilja at de skola ge en god rätt.

De äro dock gode i Egypten, och långt bättre, än jag förestälde mig i anledning af en berättelse jag derom inhämtat i Europa, och det som ökar godheten är det billiga pris, hwars likhet man ej lärer finna på någon annan ort. Jag har förutan det jag sielf anmärkt om ungarnas skötsel, fådt derpå en beskrifning från Achmia en liten stad i öfre Egypten, bwilken är den fullkomligaste som jag tror hit in tils någon ägt. Jag skal wid tilfälle ha den äran at meddela den med H[err] Archiatern.

Jag glömde en anmärkning, då jag talte om Crocodilen, hwilken jag gordt til wåra Theologers tienst. Jag tienar dem med nöje de äro mine gynnare. Om Gud så behagar, at jag nånsin får tala wid dem, tror jag det wi skole snart komma öfwerens om desse Canones: a) At en resa til Österlanden kan bli Theologisk, och med så stor nytta samt större heder Theologisk än en til Wittenberg. b) At den som wil bli en lärd Theolog bör resa i Österlanden; och til äfwentyrs om andre dylike.

Anmärkningen är denna:
Hiob frågar c. 14. v. 10 Kan tu draga Leviathan med en krok? At han menar Crocodilen slutar jag af det som dageligen sker och utan twifwel skedt i hans tid i Nilen nemligen at detta glupska diur långt ifrån at man kan draga op honom med en fiskarekrok biter af och förstör all dylik fiskeredskap som i floden utkastas. Jag fann i den hwilken jag öpnade, 2ne opswälgde krokar, den ena i magen, och den andra fastnad i den undre delen af den tiocka hinnan som täcker dess swalg.

Huru är det möjeligit at Hiob kunnat mena Hwalfisken med sin Leviathan, som åtskillige förklarat honom, och nyligen en Fransk auctor, som på sit språk skrifwit de 6 dagars arbeten jämnförde med det som Hiob och David talt om Skaparens wärk. Huru säger jag har han kunnat tala om et diur som aldrig fans på den ort der han skrifwit, och det på en tid då han säkert ej hade någon Resebeskrifning öfwer Grönland eller Spitsbergen. Dessförutan kommer Hiobs hela beskrifning långt närmare öfwerens med Crocodilen än med Hwalen, endast at man kommer ihog at den är skrifwen i en prunkande Orientalisk styL

Jnnan kort tänker jag wil Gud anträda resan til Palaestina at der nyttja wårdagen; jag har tilräckeligen warit i Egypten, och, Gudi ware lof, wäl dragit fram min tid i detta märkwärdiga land, som borde wara Gudars hemwist, om de kunde intaga et rum bland de dödelige; men som blifwit dömt jag wet intet af hwad för et ödets hårdhet, at hysa Egyptier.

Jag beder ödmiukeligen det H[err] Archiatern täckes hugna mig med några ord från dess wördade hand, hwilket kunde möta mig i Constantinopel hos H[err] Envoyéen Celsing, eller i Smirna hos H[err] Cons[uln] Rydelius. Jag har som oftast efterrättelse från den sednare om det märkwärdigaste som tildrager sig i mit fädernesland, men jag kan ej åstunda af honom annat än statssaker, de lärde röra mig närmare, och dem hoppas jag af H[err] Archiaterns ynnest bli mig meddelte. Jag skulle i synnerhet med nöje weta hwilken blifwit Adjunct i Medecinska Faculteten efter Doctor Wallerius då han blifwit Chemiae Professor; jag gissar någon af mina camerader.

H[err] Consuln Rydelius låter mig weta i et bref at en af hans wänner i Swerige skrifwit honom til med berättelse at det warit honom kärt at se hans, H[err] Consulns namn med besynnerlig eloge infördt i lärda. Tidningarna då det blifwit talt om min resa. Jag ärkänner med wördsam tacksäjelse den omsorg H[err] Consuln haft at för det allmänna med heder tala om min gynnare och wälgerningsman H[err] Consuln Rydelius. Han förtienar, utan at sielf åstundat, all den ärebetygelse man honom bewisar; han är en Rydelius det wil säga, han .är lärd: han gynnar lärdom och wettenskaper, deraf kan man aldrig åstunda större prof än det han gordt til min resas befodran; han är äfwen curieux, och det som är det förnämsta emedan det är så sällsynt, hans curiositet har fästat sig wid Naturens skatter, det wisar hans Foglesamling som är den wackraste man kan finna i hela Levanten, hwilken i dessa dagar skal bli ökt med åtskillige rara foglar från AEthiopien, Nubien, Arabien, dem jag här funnit och skickar lefwande öfwer til Smirna, sedan jag länge bewarat dem hos mig at utforska deras natur och lefnadsart, samt tagit af dem beskrifning; bland dem är den präktiga peintaden (Gallina Syst[ema] Nat[urae] 2) hwilcken jag fådt från Abysinien, en fogel, som skulle hållas för et underwärk med sina så ordenteligen teknade fiädrar, med sin hielm på hufwudet, och med sin skalrande röst, som är så genomträngande at jag tykt mig känna den i sielfwa cranium, på samma sätt som sker med wissa stränge spel, med alt detta skulle han wisserligen bli förundrad i Europa, om han ej hade den olyckan som Påfogelen at redan wara allmän, i synnerhet på Maltha och i Frankrike: efter hand torde en del af desse foglar komma öfwer til Swerige om lyckan wil gynna deras resa.

Jag innesluter mig i H[err] Archiaterns beständiga ynnest och fram-härdar med oaflåtelig wördnad

Högädle Herr Archiaterns
Ödmiukaste Tienare
Frederic Hasselquist.

[address]
H[err] Archiatern Linnaeus.

upSUMMARY

Not yet available

upMANUSCRIPTS

a. original holograph (LS, VI, 335-362, 405-406v). [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12]

upEDITIONS

1. Iter Palaestinum eller resa til heliga landet (1757), p. 599-605 .
2. Voyages and travels in the Levant (1766), p. 435-441 .
3. Bref och skrifvelser (1917), vol. I:7, p. 43-48   p.43  p.44  p.45  p.46  p.47  p.48.
4. Herr archiatern och riddaren Linnaeus i Lärda tidningar 1745-1780 (2007), p. 128-131 .