Documentation

Letters

-Search for letters
-Search in texts

Manuscripts

Editions

Links

Contact

C18

Link: linnaeus.c18.net/Letter/L1625 • Mårten Kähler to Carl Linnaeus, 28 August 1753 n.s.
Dated 28 August. 1753. Sent from Bordeaux (France) to Uppsala (Sweden). Written in Swedish.

Välborne Herr Archiater och Riddare
Höggunstigaste Herre.

Ehuru jag på alt möjeligit sätt, sökte bevaka skyndsamheten af min resa från Danmarck, geck den dock längre på tiden, än jag mig förestält; Skulden dertil, försäkrar jag, intet vara hos mig. Huru lyckelig en resande är, som hos främmande finner någon, som är honom behielpelig vid åtskilliga tilfällen, är både troligare, och lättare at förstå, än jag kan beskrifva det. At våra egna Landmänner efter sätta något af denna sin skyldighet, har jag vid hvarjehanda tilfällen fådt erfara.

I Helsingöhr, som framför andra orter har den förmån at alting der blir väl betalt, hade jag länge nog, tör hända måst vänta på Fartyg til Marseille eller straxt på Livorno, (som ibland kunna komma 3 om året), om jag ej fattat annat beslut. Det Fartyg, som jag i bref från Köpenhamn till Välborne Herr Arch[iatern] nämde, vara färdigt til Livorno: skulle först in til Algier, och som Pesten på desse orter altid starkt härskar, frugtade jag för tre månaders Quarantine, som afhölt mig ifrån denna resan; ehuru jag, på hvad sätt det och må ske vil gå öfver til Barbariske kusten, ätt se det Franska Corall fisket. Välborne H[err] Archiatern skulle värckeligen förskräckia sig at höra en Skeppare begära 30 ducater i Guld, för blotta frackten til Livorno, och dessutom 4 Hollendska gyllen om veckan, för kost, hvilken resa på sådant sätt skulle kunna blifva så kostsam, som om man reste til Lands. Jag beslöt derföre på Commiss[ionair] Krügers inrådande, emedan et Ryskt Skepp var färdigt til Bourdeaux, at gå af med detta, och sedan genom den bekanta Canalen derifrån til Toulon och Marseille. Hade jag förr haft detta beslut, har jag kunnat gå från Köpenhamn til Bourdeaux med et fartyg, oansedt det samma är i Stormen förolyckat. Jag geck således den 26 Junii om bord och d[en] 29 derpå til Siös, då resan geck temmelig[en] braf et stycke i Cattegat, hvarest vi fingo en olyckelig motvind, under hvilken vi dock krytsade oss up i Nordsiön, under et makeligit väder. Men den 7. Julii, blef öfveralt stilla, då vi väntade en god vind, dock förgäfves, utan i det stället kommo kl. 2. 25 min. e. m. Tumblarne i förskräckel[ig] myckenhet up, emot Skeppet, som hålles för et säkert tecken til storm, springa de med Skeppet, blir väl starckt väder men ej mot. At se efter deras Membr[ana] Branchiostega som detta slägte ej har, hölt jag för onödigt hälst D[octo]r Hallman förut sedt derefter. Straxt derefter kom en eller annan af Procellaria, som höllo sig tätt in til Skeppet. Derpå började kl 5. en förskräckelig blåst som varade natten och dagarne derpå til den 11 då stormen så faseligen öktes, at natten emellan d[en] 11 och 12 seglen af det förtviflade folcket nedtogos och Rodret bants fast, at låta Skeppet drifva hvart det ville, och vi beföllo oss i den Högstes händer. Hittills var jag vid godt mod, som nu började uti en ögonskenlig fara at falla, då Cajutan af vågorna slogs full med vatn, hvarigenom mina glas, uti hvilka jag hade Polyper och Sertulariae slogos sönder, mina inlagde örter med dess papper flöto på vatnet som stod til 2 alnar högt, mina kläder och Linkläder af vatnet så förskämde, at en del äro aldeles obrukbare, men det aldravärsta, at mina böcker aldeles blefvo til intet, de mästa har jag fådt köpa mig här igen, men Species plantarum, såsom för mig aldeles oumgängelig, nödgas jag i ödmiukhet anhålla Välborne H[err] Archiatern på något möjeligt sätt täcktes sända mig; hvad skada jag häraf led, är för mig i dessa omständigheter ganska stor. At således vara i Cajutan var ej möjeligit, at vara på däcket kunde man ej heller, emedan ibland masten låg ända ut åt vatnet, ibland framstammen under vaten, så at alting var här faseligare at se på, det blef således intet annat at göra, än binda sig väl fast vid masten, och der afvagta dödsposten. Med hvad hierta jag här satt i 2 dygn, utan at kunna få den ringaste förfriskning, är lätt at täncka, när mina tanckar ej geck ut på annat, än, huru skeppet skulle blifva min likkista och hafvet min graf. Men äntel kom den kära Procellaria, som äfven så väl bådar godt väder som ondt, den 13 om aftonen, hvarefter stormen efter handen begynte sagta sig, då det den 14 blef öfveralt stilla, och vi merckte at vi woro drefne långt in til Engeland. Vi måste sedan med et ständigt motväder krytsa oss fram genom Engelska hafvet til Brest, hvarest skeppet skulle utlastas. Bland andra stora förtretligheter var ej heller det den minsta, at då jag d[en] 8 fiskade up en fucus vid h[wil]ken satt några Sertulariae, blef jag för länge ståendes vid rälingen af skeppet, att se på desse uti et glas vatn, då en våg kom, som så skölgde öfver mig, at jag miste både glas och microscop, och viste ej om jag var lefvande eller död. Den 23 Julii kommo vi til Brest. Resan derifrån geck på et nästan olyckeligit sätt, emedan vi blefvo indrefne til Rochelle, hvarest vi måste 8 dagar ligga i hamn och afvagta vädret. Jag frugtar at jag uppehållit Välborne H[err] Archiatern för länge med äfventyrerne af min resa, jag vil derföre berätta hvad jag under denna tiden, uti Natural Historien funnit.

I Danmarck var för mig ej synnerligit at se eller finna, jag vil och spara det til en bequämligare tid, och kort nämna at plantagerne af Vejde der hålles så helige, at ingen må understå sig taga ett stånd, och knapt se på dem, af frugtan at den då hos oss skal kunna planteras, hvilket ger til känna okunnigheten deraf at den hos oss och öfveralt i Danmarck växer vild. De Fel som vid denna plantagen begås skal jag en annan gång ge vid handen. Jag har nu den äran at öfversända til Välborne H[err] Archiatern 10 Species af Sertularia, det 11 frugtar jag är blott en varietet, och den 12 tror jag vara en Chara. At uti desse finnas lefvande diur, behöfver ingen menniskia mer tvifla om, emedan man kan med blotta ögonen se deras rörelse. Om desse diuren kunna vi ännu ganska litet statuera något vist, emedan så litet deraf ännu är uptäckt, jag är derom säker, at vi om desse skola i framtiden få helt andra tanckar än vi haft. Min anmärkning öfver desse, tör låta nog Paradoxe, men jag äger det hopp, at en gång då jag kommer til den bestämda orten, kunna, tydeligen för Välborne Herr Archiatern och Riddaren, upvisa dess oeconomie, samt huru med dem hänger tilsammans. Det vet jag vist, at Franske och Engelske observationerne uti alt ej kunna vara rigtige, men at H[err] Jussieu varit närmast af alla. Få vi ej sielfva diuren beskrefne, til alla dess omständigheter, så lära vi fåfängt söka någon uplösning på denna knuten, men dertil fordras förnämligast, at äga vår makalösa Linniei eller Jussiei och Sauvages ögon och kundskap. De andre kunna af desse Solar läna sitt lius. Med en del af Desse diuren, (jag kan ännu ej säga alla) är nästan så beskaffat, som med insecterne, som undergå sin förvandling på sin vissa tid. Insectet lefver sin vissa tid under form af mask, afkläder sig sedan denna huden och får namn af puppa. Polyperne som en del sittia uti Sertulariis, eller en vegetabilisk kropp, förblifva der sin vissa tid, öfvergifva sedan denna boning, fast ej aldeles, men få likväl en friare rörelse; Masken kryper åter, utur denna huden och blir då et fulkomligit insect; så lefver och desse polyper sin vissa tid, uti detta tilstånd, tils de änteligen förvandla sig til ett annat diur, som vi kalla Zoophyton. Ikläder sig då och ibland en stenskorpa. Om detta sker med alla, kan jag ej säga, men at det sker med vissa, derom är jag helt öfvertygad, och behöfs ej mer, än följa efter generationen af Concha anatifera, det jag så mycket möjeligit varit gordt, Men som jag ej har tilfälle at äga godt microscop, har jag ej kunnat fulfölja alt. Jag har här sedt, huru en fulkommelig Lepas med sin Triton blifvit genererad af små fina polyper. De inkast som häremot kunna göras, vil jag til alla delar besvara, men håller för vidlöftighet dem nu at upräkna, hälst emot en klar sanning intet kan sägas något. Vi få helt andra tanckar derom, sedan vi nogare fådt genom leta de skatter, som döljas uti det faseliga hafvets stora Tång skogar; Väl vore om flere anstalter dertil kunde göras, då den ena observationen med den andra feck jemnföras. Vår skarpsynte H[err] Löfling, som Kongl[iga] Wettensk[aps] Academien i Stockholm, begåfvat med et kosteligit microscop, skulle här uti kunna tilväga bringa mycket.

Innelagde Sertulariae vil jag bifoga deras locus natalis, samt nämna uti h[wil]ka jag sedt Diur eller intet.

N. 1. är alltid fäst vid fucus. Diuren äro släta och jemne, med små utstående taggar på sidorne, här och där. Denna har jag fådt under Engeland, men finnes mäst öfveralt.
2. Har jag endast sedt i Frankrike. Denticuli äro iterum denticulati, och hela denticulus under sig ihop och gör ovarium. Inga Diur har jag ännu här kunnat se.
N. 3. Fins i Frankrike. Här äro diuren articulati. Denticuli breda sig och här ut, och göra ovarium. Är rätt vacker, men har en försmädelig luckt.
4. Fins öfveralt på Fucis. Rörelse har jag fuller sedt här uti, men ej kunnat skilja några diur.
5. Fins och öfveralt i hafvet, men mästadelen på Zostera, har små taggar som en fucus Chara, men lärer utan tvifvel vara en Sertularia.
6. Liknar inlagd en Fucus, men i vattn lagd, blir den helt rund. Om jag ej alt för mycket bedrager mig, så har jag här sedt diur, men är dock osäker härom.
7 Fins vid Ras de Fontenau, fästad vid Fucus. Kan således ej vara något petrificat. Diur har jag här ej märkt. Månne ej detta är Keratophyton Boerhavii substantia är perfecte lapidea.
8 Sitter och fäst vid fucus. Fås med den förre. Dess substantia är och lapidea. Diuren har jag ej sedt.
9. Har jag fådt vid Brest. Dess ovaria synas klart, som sittia ex axillis denticulum. Diuren äro ganska små.
10. Fins och i Brest. Jag undrar om ej detta blir det som kallas Flabellum Veneris; men at här äro diur, kan jag aldeles försäkra.
11 Tror jag måtte vara en Varietet af 9. eller 2.
12 Liknar en Chara, och har för mig varit omöjeligit att se deruti några diur.

Mera har jag ej kunnat åstadkomma i brist af Microscop, jag har här i Bourdeaux fådt tilhandla mig et, sedan jag miste det förra, men det är ändå ej efter min önskan, de bästa kosta här mera penningar än mina omständigheter tillåta. Förutan desse Sertularier, har jag hos H[err] Harmensen här insatt 4 glas med några Siödiur uti, som med första öfvergå til Stockholm. De äro

Asterias Stellata radiis decem duplicatis. Superioribus pennatis, inferioribus filiformibus brevissimis. Är röd, och måste vara bland de vackraste af sitt slägte. Tvänne har jag af dem fådt, uti Canalen i Brest, hvaraf den första solverades i bränvinet som tvifvelsutan ej varit nog starckt. Denna är således den endaste jag har, men at den fins längre up, vet jag, emedan jag genom lodet fådt ibland up en Radius deraf.

Asterias radiata, radiis quinis, denticulis radiorum, ex utroque latere trifariam imbricatis. Är och rätt vacker, är ofvantil hvit med röda stiernlika punckter längs efter hvar radius. Fins vid Ras de fontenau. Jag har och sedan fådt ett stycke af denne längre in vid bugten af Spanska Siön. De finnes ej annorstädes än der sand är.

Asterias radiata radiis quinis, tentaculis ex marginibus radiorum duplici serie imbricatis. Är brun, som stöter på rödt, ofvan helt slät, men under märckes i Centro en punct med 5 tentaculis. Fins blott i lera, utan för Rochelle. Denne hade så när kostat mitt egit lif, emedan hon kom up med ankaret, och jag var för hastig at springa ut derpå, men blef dock genom en Matros frälst. Desse diuren må i Cabinetterne kallas en raritet, emedan de äro så ganska svåre at kunna förvara, och fordra den aldrastörsta accuratesse, om ej en radius skall falla af; de hafva många gånger narrat mig, men jag vil ej hoppas hädanefter.

Medusa corpore orbiculato, bilabiato, supra convexo, striis minutissimis centralibus. Är liffärgad. Finnes utanföre Brest vid en öö som kallas Peisonel. Tycks vara alt för troligit at denna måtte göra Madrepora Corall. Balth. f. 1. 2. 3. Den är ibland Medusas fixas och smälter ej så lätt i vattn som de andre. Det är almänt bekant huru starckt det svider, när desse Medusa komma på blotta kroppen, men et souvraint medel deremot är, at straxt tvätta eller stryka på sig sur miölck, då svedan straxt förgår.

En hop snäckor, dem jag under denna tiden samlat, vil jag ej uppehålla Välborne H[err] Archiatern med at upräkna, utan öfversänder dem med påskrift hvarest de finnas, och hurudant diuret är, som deruti bor.

Insecterne vil jag ännu spara tils jag får mera. Svårt är dermed, at tiden är mäst förbi här at samla örter och insecter.

En beskrifning på et Teucrium, som lärer vara Iva Tournefortii har jag den äran äfven at öfversända, och vil endast fråga, om ej denna kunde skiljas ifrån Teucrium, emedan filamenta longiora äro altid latere exteriori pilosa, och Calyx dessutom är admodum gibbus, som gör denna något differant ifrån de andra species Teucrii.

Detta lilla, ehuru ringa och af intet värde det är, behagar Välborne H[err] Archiatern hålla til godo, tils jag kommer til mitt Canaan, Neapel och Scicilien. Jag vil endast öfvertyga Välborne H[err] Archiatern om at jag ej varit aldeles fåfäng, utan gordt så mycket jag kunnat. Hade min olycka ej varit så stor på sjöresan så hade jag haft mer at säga. De anmärckningar jag i öfrigit uti Oeconomien gordt och Medicinen, vil jag förtiga tils en gång Försynen behagar åter låta mig få se mitt kära Fädernesland.

Den högste uppehälle Välborne H[err] Archiatern i långliga tider, och göre hans dagar så sälle som hans ära och ryckte är stort.

Min ödmiukaste vördnad hos nådiga Frun, Mademoiselie och H[err] Carl, ber jag måtte anmälas. Täcktes Välborne H[err] Archiatern låta mina anhöriga veta at jag lefver, vore väl. Med al uptänckelig vördnad, har jag den äran at lefva

Välborne Herr Archiaterns och Riddarens
ödmiukaste Tienare
M[årten] Kähler.

Bourdeaux d[en] 28. August[ii]
1753.

upSUMMARY

Not yet available

upMANUSCRIPTS

a. original holograph (LS, VII, 405-409, 409A-409AV). [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10]

upEDITIONS

1. Bref och skrifvelser (1922), vol. I:8, p. 132-136   p.132  p.133  p.134  p.135  p.136.