Documentation

Letters

-Search for letters
-Search in texts

Manuscripts

Editions

Links

Contact

C18

Link: linnaeus.c18.net/Letter/L1749 • Mårten Kähler to Carl Linnaeus, 10 April 1754 n.s.
Dated 10 Aprilis 1754. Sent from Marseille (France) to Uppsala (Sweden). Written in Swedish.

Välborne Herr Archiater,
Riddare af Kongl[iga] Nordstierne Orden,
Nådige Herre.

Huru kärt det var för mig at efter nio veckors väntan i Marseille få upbryta et Välborne Herr Arch[iaterns] och Riddarens bref, daterat d[en] 9. Novembr[is] är fåfängt at nämna, då jag allenast berättar at det var det första jag sedan min afresa på 8 månader, af någon från Sverge ärhållit. Jag hade den äran at inhändiga det d[en] 12. Decembr[is], då jag 2ne dagar förut låtit til Consist[orium] Acad[emicum] afgå et bref med begäran om penningar. Jag såg mig ingen annan utväg uti så hotande omständigheter som jag merckte mig förestå; jag slöt mitt bref med en nog eftertänckelig period, som jag tänckte skulle kunna göra något til saken, men icke dess mindre förnimmer jag af Välb[orne] Herr Archiaterns och Riddarens sista, Gunstigaste skrifvelse at jag nu, som altid tilförene, uti H[err] Archiatern och Riddaren haft en nådig befordrare och skyddsherre. Utaf begge brefven ser jag och at Välb[orne] H[err] Archiatern ej illa uptagit det lilla jag öfversändt, och at äfven Valb[orne] H[err] Archiatern behagat öfverskyla med vanlig nåd, det som kunnat brista. Jag äger ej den förmån at vara vältalig, jag biuder således fåfängt til at yttra mig uti de talesätt som jag borde; Välborne Herr Archiatern och Riddaren äger, jemte alla andre stora egenskaper, äfven den, at benägnare anse uprigtighet än ord, jag äger ej annat än et hierta som brinner af odödelig vördnad och tacksamhet, och jag trotsar dödligheten, at någonsin beröfva mig den egenskapen, som utgör hela min subsistance. Jag vet ej hvad öde som regerar, då jag förnimmer at mina bref ej rigtigt komma fram, jag hade den äran at upvagta Välb[orne] H[err] Archiatern och Riddaren med et af d[en] 29. Octob[ris] som jag förnimmer ej kommit til Upsala, likaledes har hänt mig med ett til H[err] Secreteraren Wargentin och H[err] Archiatern Baeck. Det måste vara något besynnerligit, at alla 3 desse brefven, som rördt det vigtigaste af mina affairer förkommit, orsaken dertil begriper jag ej. Men, som det varit et nödvändigt medel at befordra min olycka, så undrar jag ej på denna ödets skickelse.

Jag ankom olyckeligen til Marseille den 13 october, sedan jag allenast 5 veckor varit under vägen, jag trodde mig böra, i anledning af mina til Sverge afgågne bref, vänta några dagar på växel eller åtminstone bref, men jag väntade dag från dag tils jag omsider blef utur stånd satt at komma längre, då jag ärhölt Välborne H[err] Archiaterns och Riddarens bref. Jag ser efteråt, at det var en oförsigtighet utaf mig, men jag hoppas likaledes at den för mig är pardonabel. Sedan den tiden har jag passerat min tid, uti elände, bedröfvelse, och många förtretligheter, tils äntel[igen] alt detta straxt efter nyåret utbrast uti en svår blodspottning, som varade nästan 8 dagar och efter hvilcken jag på 3die veckan blef restituerad. Mina omständigheter voro sedan lika sådane som förr, hvarföre jag efter 8 dagar af den förra blodspottningen feck ett recidiv, och på hvilcken fölgde hvita frieselen, jag tänckte vid denna attaquen få sluta mina dagar, som fast de ej varit så långa, dock varit nog vidrige; men genom flitigt bruk af China geck jag denna gången undan, til franske Medicorum högsta förundran. Här til bidrog fuller ganska mycket H[err] Secret[eren] Wargentins bref som under detta ankom. Af Consulen Butini har jag ej blifvit hanterad som menniskia, mindre som Svensk undersåte, äfven sedan bref från Välborne H[err] Archiatern och Riddaren til honom ankom angående mig. Men det är en frugt deraf at utlänningar få bestrida sådane sysslor, på de orter der infödde Svenskar kunde utom sin syssla bidraga otroligit til Commercens och Manufacturers uphielpande hemma, jag hoppas en gång få tilfälen at remonstrera alt detta. Det är omöjeligit för mig at uptäncka en så ruinante Coup för mig, som denne, at uti et halft år ligga på en sådan ort som Marseille och vänta på penningar, at den så derangerat mig, at jag aldrig mera ser mig i stånd at kunna fullgöra min skyldighet, lärer vara lätt at sluta utaf den depence jag varit nödsakad at göra af det lilla jag har at resa på, för at undvika en onaturlig död. Utom den förskräckeliga utgiften jag här måst sätta mig uti, så ser jag at det drages så långt ut med växelen at jag ej får komma til Italien i vårens början, då tiden är för mig at göra Gagn. Sommaren är nu inne uti Neapel, ock jag måste ännu ligga här. Hade jag endast fådt i October de 100 plåtar som H[err] Archiatern Baeck lånt, som aldrig aflåter at visa genereusitet så hade jag ej oroat ännu någon om penningar, jag hade då efter min föresats gådt til Livorno och sedan til Pisa som är en spaterväg, hvarest jag blifvit öfver vinteren, då jag redan tör hända kunnat skicka hem en par 100de Egyptiska örter, min tancka var at i god tid gå til fots ifrån Pisa til Neapel då jag spart åtminstone af mitt Capital 3000 daler och gordt mera gagn. Nu måste jag risquera at gå til Siöss, då medelhafvet för Algeraren är så osäkert som tar bort det ena franska skeppet efter det andra, jag har ej annan utväg.

Sådane fataliteter tyckas, kunna vara tilräckelige at bringe en uti desperation. Det är ej heller underligit, då en yngling som igenom Gynnare blifvit frambragt ser sig utur stånd satt at fulgöra sin skyldighet, at befästa de tanckar som mina Gynnare fattat om mig, och at låta deras arbete och möda för mig vara aldeles frugtlöst och derigenom göra en total olycka, jag säger, det är då ej underligit, om ett Sinne som någorlunda täncker störtas uti förtviflan. Om jag nu dertil lägger den glädie, som mina ovänner af en sådan undergång får, hälst jag är försäkrad at min Tragoedie här i Frankrike, är öfveralt bekant, så är tydeligit at min bedröfvelse och jemmer nådt sin högd, men jag bedyrar heligt, at aldrig komma innom mitt fäderneslands gräntsor, förn jag någorlunda blifvit öfvertygad, at mina befordrare ej behöfva blygas för mig. Välborne Herr Archiater och Riddare, vredgas ej på mig, at jag så fritt och uprigtigt bekänner hvad som ligger mig på hiertat, det är en tröst för mig at få nämna det, jag hvarcken bör eller kan vänta vidare hielp, men jag tviflar ej om medömkan. Hvad jag til hälsa och sinnes krafter under desse 6 månader lidit, vete Gud bäst, jag tilstår och at mitt tålamod aldrig kunnat komma på större profsten. Men jag hoppas at mitt elände måste åtminstone nu lida til slut, det jag så ofta med tårar önskat.

Så snart jag ankom til Marseille träffade jag Doct[o]r Degano som med Välb[orne]Herr Archiatern och Riddaren corresponderar. Han nämde straxt om en träta som upkommit angående productio Speciei hybridae af en häst och en ko. H[err] Degano har i anledning af Välb[orne] Herr Arch[iaterns] Observationer påstådt at detta endast förblifver intra suum Genus, men omsider hafva de stridige upskutit saken til Välborne H[err] Archiaterns och Riddarens decision. At detta datum ej är rigtigt är jag helt säker om, emedan jag endast hört det berättas af en enda Person, som är en storpratare, och tror sig förstå alting, man vet at de som tala mycket veta litet. H[err] Degano feck Herr Archiaterns bref under det jag var hos honom. Han förundrade sig högeligen at Herr Archiatern och Riddaren säger sig sedt rudimentum foetus futuri in Animalibus et vegetabilibus, han trodde det vara tryckfel, men jag viste honom til Philosoph[ia] Bot[anica] der jag menar mig sedt det vara nämt. Han grubblade rätt mycket hvarutaf det härrörde at Herr Archiatern säger sig undra på, at han som Italienare gordt reflexion på Dess observationer, jag gaf Honom uplösning derpå, som jag förmodar vara uti Pontedera, samt en eller annan Italiensk Botanicus, men han berättade at Välborne H[err] Archiaterns och Riddarens skrifter skattas så väl i Italien som öfver hela Europa, för maesterstycken, hvad Pontedera vidkommer så är han af de andre Botanici i Italien ej ansedd som lärd Botanicus, utan som en vir eruditus tertiae magnitudinis. Han skall dessutom vara en man af ett underbart sinne, så at han uti sälskap är intolerabel. H[err] Degano berättade, at man bör märcka om Italienare at merendehls de som minst förstå någon sak, skrifva deruti. De öfrige som värckeligen äro lärde, gifva sig sällan tid til at skrifva, utan arbeta gemenl[igen] på högre kundskap. Monti säger han skal vara en starck Observator, och Tilli i Pisa en profonderad Botanicus. Herr Degano berättade sig vara härstammad af den namnkunnige Forestus, har studerat Hist[oria] Natur[akis] under Wallisnerius och efter fuländad Cursus Academicus begaf han sig til Portugall at söka sin lycka genom Practique. Han vistades ett knapt hälft år uti Lissabon förn han gorde en förträffelig lycka per Genetivum, han feck ett förskräckeligit rikt gifte, hvarigenom han här etablerat sig, at skilja sig ifrån arbete, practicerar ej, utan roar sig endast med Physicalia. Han lärer nu skrifvit Välborne Herr Archiatern och Riddaren til om en hop färgor af åtskilliga Mineralier hvilcka kunna appliceras helt väl vid Porcellainsvärcken. Han väntar det komma i Act[a] Upsal[iensis] Han påstår at dentes Canini Elephantis intet äro några tänder emedan de äro iholige och smälta för elden, men jag menar at dentes canini äro mäst på alla diur mer och mindre iholige, åtminstone vet jag at de på hund och Räf äro nästan til spetsen iholige eller genomborade, jag vet dessutom intet hvad de skulle kunna kallas, om intet tänder. Han har här i Marseille vist mig mycken vänskap, hvilcket jag endast tilskrifver den merite jag har at få nämnas Välborne Herr Archiaterns och Riddarens discipel. Han fölgde mig at se det namkunniga Naturalie Cabinettet, hvars ägare är Kongl[iga] Apotek. Verc. Det består nästan af idel Coraller som för den aldraminsta variation fådt et rum, det är mera vackert för ögonen, än det är curieust. De öfrige naturalier af Fiskar, ormar och Zoophyta, äro alla torckade och öfverstrukne med Vernissa, så at de ej kunna kännas; snäckor äro der ganska litet förråd på. Snäck Cabinetter äro här i Marseille 2 ne rätt vackra och stora, förutan några andra mindre märckelige. Det bästa äger en Oljehandlare Roux som kan nämnas för ett ibland de största och vackraste Private Cabinett. Han äger och den rara Pinna som Herr Archiatern berättat ej finnas af någon Auctor beskrefven, han har fådt henne från America och kostar 6 Louis d'or. Det andra Cabinettet äger äfven en köpman Grosson, är och rätt stort, men äger ej så många rara snäckor.

Consulen Holm berättade mig då han var här i Marseille, det han fådt befallning at samla fiskar til Kongl[iga] Cabinettet, jag kan ej neka, at icke det gådt mig något til sinnes, emedan jag och med al möjelige flit samlat en hop, hvilcka jag dock genom bemälte H[err] Consul öfversänder, törhända at någon annan kan betiena sig af dem. Deribland finnes Labrus, qui julis Auctorum, är här så rar och sällsynt som han i sig sielf är vacker. Turdus virid. maj. Art[edii] 5. har uti Pinna Dorsali radios 19—13. Pector. 14. —Vent. 6. Ani 14. Candae 15. Turdus oblong. fuscus macul. Will. 323. är deribland och måste efter Artedius vara en varietet af den förre. Perca Marina Art[edii] Gen. 6. har uti Pin[na] Pector. 13. Vent 6, Ani 3 —7, Caudae 17. Af dem som Aldrovandus L. 1. Cap. 9. p. 47. upräknar såsom species percae marinae och Artedius håller för varieter, har jag fådt en, hvars beskrifning följer innelyckt. At de äro differente Species kan slutas utaf följande känne teckn. På denne är munnen altid sluten men gapar i Perca Mar. Denne har i Pinna dorsali rad. 24 eller 10—14, men Perca M. 10—15. Pectoral. Ventral. och Caudae äro i begge lika, men Pinna Ani på denne har 3—6 men Perc. Mar. 3—7. Perca Mar. har lineas 7 nigras transvers. men denne har 4 longitudinales. Det tyckes likväl som ibland 5 ibland 6 tvärstreck skulle gå öfver denne Aldrovandi men de äro mindre merckelige än maculae longitudinales. Muraena Serpens Mar. Auct. kallas i Marseille Anguillo, är en välsmakande fisk men hettar förskräckeligen. Trigla Hirundo kallas här Bullgang. Pleuronectes kallas här allesammans utan åtskillnad Sole, så at Artedii namn Synon. p. 33. sträcker sig til hela genus. Zeus hålles här i mycken helighet, emedan man tror at det är den Fisken som Apost. Petrus fångat med händren, hvaraf den har ännu en svart fläck på hvar sida til mercke efter fingren, i denna tanckan ätes den fastodagarne med mycken begärlighet af de helige, och kallas äfven St. Pietro. Scorpaena 1., som tros vara giftig, ätes här allmänt. Om man råkar at sticka sig på dess hvassa taggar, sväller deraf up knölar, som svida, hvilcket jag af egen förfarenhet lärt. De öfrige håller jag för onödigt at upräkna, emedan de med Artedii beskrifningar komma öfverens. Sedan jag nu gådt igenom en ansenlig hop af Fiskarne har jag lärt, at radii uti Pinna Dorsali variera ganska mycket, men at Pectorales, ventrales och Ani äro altid at lita på. Skulle Ani Pinna variera så bör man lägga ihop numerus af radiis Pin. Dors. och Ani så får man med säkerhet rigtig summa. Detta har åtminstone altid slagit för mig in. Uti Latri Genere variera radii dorsales och Ani på de mäste individua, men då jag lägger dem således tilsammans får jag dem altid rigtige.

Mytilus Coriaceus Rumphii T. 46. f. F. som skal finnas i Ostindien har jag här fådt vid en liten öö ej långt från Pommoger, der quarantine hålles. Huru denna lösa muslan kommer in i den hårdaste sten är underligit, men det kan aldrig slå felt, at hon icke brukar samma medel som Helix F[auna] Sv[ecica] 1292. som med en saft solverar stenen. Hvarföre denne muslan så borar sig in, menar jag mig sedt rätta orsaken. Som hon är så lös, så måste hon vara en begärlig spis för hafvets rofdiur, hon kan hafva många ovänner, men hennes största fiende är en Asterias radiis quinis som lurar ut henne, denne Asterias sätter sig ibland öfver holet der hon är inne och gör en bugt ut på kroppen, om hon då kommer ut så är hon grepen. Jag har sedt detta Phaenomen 4 särskilta gångor och skulle ändå tvifla om, at denna Asterias för denne orsaken sätter sig öfver holet der hon är inne. Om jag intet sedt en stor Asterias som öpnades, hvilcken hade uti sig 4 sådana Coriacei, förutan några andre bivalvia. Kanske at denna Coriaceus är en varietet af Rumphii, emedan denne eij är så svart utanpå, utan nästan brun, innuti är den ej så hvit som Rump[hii] utan mera på blott stötande. Men Coriaceus är ej ensam den som borar sig så in i stenar. Det är äfven en liten Chama som är transversim striata, hvilcka striae vid ena ändan slutas uti helt tunna, bräckelige och från hvarandra stående blad, snäckan är annars öfver alt hvit. Denna borar sig väl och inuti stenen, men denne växer sedan så til at hon ej kan komma ut, och gör ej holet större alt efter som hon växer som Coriaceus. Diuren uti desse begge är en Thetys. Af desse öfversänder jag stenarne med snäckor inuti, så vackra som möjeligit varit at få dem. Pholas Argenv. T. 30. f. K. fins här mycket, denna borar sig altid perpendiculairt ned uti fasta stenar på siöbottnen, diuret kommer altid up, jemt med Superficies utaf stenen och ligger helt orörlig tils några små insecter eller annat komma, då han fångar dem, drar sig så hastigt in, men kommer åter ganska snart ut igen. Detta diuret är ej någon Thetys, utan efter all liknelse en Nereis, jag är nu sysselsatt at se efter diuret, och skal nästa gång utlåta mig derom; det är ganska svårt at få rätt derpå, emedan man aldrig finner diuret uti någon lös sten utan uti fasta berget i hafvet.

Några Asteriades har jag med all möjelig flit anatomicerat, men finner af deras structur ej huru anus kan vara i Centro superiori. Jag vil dock ej påstå at icke de andre kunna hafva en annan structur. Desse äro stellatae, och nog almänne. Välborne H[err] Archiatern och Riddaren lärer ej illa uptaga om jag berättar det jag anmärckt. Munnen vet man in Centro inferiori vara delt i 5 delar, hvars skuror följa mitt efter hvar radius, och hafva i kanterna sina tentacula. Inuti är sielfva denna kroppen utan vidare organon, men der hvar radius börjas som inuti kan considereras som en conus convergens, har han för hvar radius en dylik 5-klufven munn utan tentaculis; innan för denne munnen har han på begge sidor öpningar; som utgöra en Canal, hvilcken går rundt i kring kroppen, så at alla radii här communicera sins emellan. Alla radii äro iholige ända til spetsen hvarest jag ser en liten öpning, som slutar sig uti 2 nne små emot hvarandra stående taggar, som likna fiäll. På öfre superficies inuti är han helt styf och då man håller den emot dagen ser man ingen ting annat än små porer. Andre Canaler har jag ej märckt uti honom. På hvar sida om radii utan på kroppen ser jag en liten aflång öpning som tör hända tienar til Anus, hvilcka då uti de 5-strålige äro 10 til antalet. Då han ätit ser jag at kroppen först blir stor och ofta helt oformlig, sedan blir han större i kanterne och sist höjer han sig i radii. Häraf slutar jag, at den första eller stora magen lärer tiena för honom som en kräfva eller recevoir, men de andra som äro för hvar Radius, lärer vara rigtiga magar at smälta maten medh. Asteriades radiatae här jag ej haft tilfälle at examinera på detta sättet. Då jag fådt anatomicera dem på samma sätt, skal jag lemna en utförligare och nog vidlöftig memoire derom. Min curieusitet at se desse hafsdiurens structur, som kanske är onödig; har gådt så långt at jag anatomicerat åtskilliga Medusae, som ehuru svåre de äro at hantera, har jag fådt temmelig rätt på dem. Hvilcket jag alt uti särskilta memoirer skal communicera. Utom alt annat som fattas mig, är jag ock utan godt microscop, som nödvändigt fordras vid alla tilfällen. Jag sänder innelyckt allenast prof på några Sertulariae jag fådt, complettare exemplar skal jag genom H[err] Consulen Holm öfverstyra. Jag skulle ännu kunna öfversända lika många, emedan jag ungefär har 26 differente species; men den dryga Posten i dessa penningelösa tiderne förbiuder mig at vara så liberal som sista gången. Diuren synas väl uti desse, genom den rörelse de åstadkomma, men deras structur är för mig som ej med godt microscop är understödd, omöjelig at se, jag skal dock nämna så mycket jag vid hvar och en kunnat med visshet observera.

Uti nästa bref skal jag hafva den äran at öfversända lika många af desse Sertulariae. Fullkomligare beskrifningar på dem tillika med det lilla jag kunnat anmärckt, skal jag vid min hemkomst meddela.

Petrificater som hittils uti Marseille varit ganska rare, har jag upletat en hel hop, hvilcka öfversändas. Skulle något vara deribland som förtienade upmärksamhet, täcktes Välborne Herr Archiatern och Riddaren communicera dem med Hans Excellence Grefve Tessin som deraf är älskare. Deribland är ett petrificat, som några här i Marseille vilja inbilla mig vara utaf Murex Tribulus D'Argenville T. 19. f. a. men jag frugtar det vara benraglet af en fisk, med tilhielp af god imagination kan man kanske taga den med någorlunda skäl för den förre. Huru H[err] Argenville kan påstå p. 389 at inga petrificater gifvas utaf Haliotis, begriper jag ej, dels utaf sielfva petrificaternes natur, dels af den lilla experience jag har, jag tycker at jorden kan med lika lätthet sluta uti sig ett skal af Auris Marina, som en hel lefvande fisk, och sedan deraf göra ett aftryck. Men at af förfarenhet bevisa det, så kan jag af Haliotis upvisa et petrificat som jag sielf tagit ur bergen vid Marseille. Huruvida desse stenvandlingar äro blotta aftryckningar af utvärtes figuren börjar jag at tvifla om, altid vara en fast regel. Uti Rouxiska Cabinettet här i Marseille ser man ett rätt Stort Cornu Ammonis som är upskurit och Conserverar alla concomerationerne utaf snäckan, lika som då hon varit skal. Dock förefaller deremot äfven et dubium, emedan man ser den vara genomdragen med en metallisk materia. Uti samma Cabinett ser man petrificerade ben ifrån Asien, som sittia inuti fasta berget, och sönderslagne visa mig hela inre structuren utaf benet. Nog har jag en fullkommelig idée, om huru aftryckningarne ske, men huru detta kan ske begriper jag ej, om man ej måste fly til den af stugu systematicis utropade Succus petrificans. Uti Tours skall finnas petrificerade maskar som afbrutne visa sit inre structur, men jag vil ej sättia tro til berättelser. Diuret til haliotis har jag en enda gång fådt, det har 4 tentacula af h[vilc]ka 2 äro oculiformia som på limax, deraf lärer väl Herr Jussieu tagit at det är en limax, jag vil ej heller neka det, men huru en limax kan hafva corpus bilabiatum medio cartilaginosum är svårt at finna sig uti. Beskrifning på diuret medföljer, men at ingen må säga at jag felat, öfversänder jag ock sielfva diuret. En prägtig purpur färg får jag af ett Zoophyton, som ligger denna tiden i stor myckenhet här vid stranderne, blott, utan något skal, jag öfversänder äfven sielfva diuret som och prof på färgen. Utaf dess 4 auriculae cuneiformes samt corpore subbilabiato slutar jag at det är en Thetys. Den ligger denna tiden i sohlskenet vid stranderne der lågt vatn är. Den Millepora som är Eschara Fougts Diss[ertation] p. 38 finner man här i myckenhet efter förutgången storm upkastad på stranden, jag öfversänder deraf några stora prägtiga specimina. Diuret uti denne har jag ej allenast sedt vara en hydra eller polyp, utan och dermed repeterat några Tremblejs experimenter, jag öfversänder några stora specimina af denna polypen uti spiritu vini inlagde. Diuret propageras genom sönderskäring, men dess svants som är articulata må ej klippas, emedan deraf ej blir något diur. Diuret uti Dentalium har jag aldrig sedt vara annat än en Nereis, men den varierar med tentaculis och har i somliga 4, i somliga 6 och somliga 8 tentacula. Jag öfversänder en med 8 som jag tagit ur sitt skal, den har och et dylikt i svantsen, förutan dem som sittia på båda sidor om kroppen. Jag har här fådt et Lithophyton, som jag ej vet hvart jag skal föra, här och der sittia utan på gyttringar af sten och snäckor, dess rätta skorpa har porer som en millepora, denna skorpan är helt tun och miuk som läder, men låter skrapa sig til kalck, inuti består den af otaliga irreguliare gångar hvilcka dock alla gå up åt superficies, desse gångar bestå ej af samma substance som skorpan, utan af idelig fina hår som göra tunna hinnor, hvaraf gångarne äro gorde, dessa gångar äro ibland större och ibland mindre. Diuret uti denne är en hydra. Jag kan ej inbilla mig at det skulle vara microcosmus men åtminstone är det en underlig Millepora. Jag öfversänder tvenne, tillika med en sönderskuren. För några dagar sedan var jag uti, en ej namnkunnig men rätt curieuse grotta, ej långt ifrån Marseille. Den kallas Rolands grotta, emedan Roland le furieux en fransk general och systerson til Charlemange som anträdde sin Regering år 768 der haft sitt tilhåld, och efter berättelserne giordt många underbara saker med den Ondes til hielp. Hon är ganska stor, och går diupt ned i jorden, har 3 stycken prägtiga af naturen formerade pelare, med otaliga gångar och praecipicer, som tydeligen synas vara formerade af vattnet. Derifrån öfversänder jag åtskilliga täcka stalactiter, i åtskilliga figurer cristalliserade, dem Herr Archiatern och Riddaren täcktes communicera med Hans Excellence Grefve Tessin. Denna Grottan är ej olik den cretiska labyrinten efter Tourneforts beskrifning.

Jag öfversänder en hel kista med musslor och snäckor, under Vettenskaps Societetens adresse, jag har med all möjelig flit samlat dem, de mäste äro här i kring Marseille at finna, då jag fådt något utur Cabinetterne har jag dervid anmärckt det, samt hvarifrån de äro. Efter H[err] Archiaterns befallning ser jag altid efter diuret uti snäckorne. Jag är nästan säker at här i Marseille kan intet annat fås, än sådant som jag redan samlat. Jag sysselsattes nu med örterne som nu börja at i myckenhet visa sig. De sköna mandelträden stå nu öfveralt i full blomma. Rosmarinus är redan utblommad. I Italien måste snart alla örter vara utblommade, och jag måste ännu ligga här och afvagta tiden och lyckan. Välborne Herr Archiatern och Riddaren lärer med förundran anse det tilstånd uti hvilcket jag varit, men med medömkan det uti hvilcket jag nu är, då hvarcken ett eller annat kan hindra en fatalitet som är suprenante. Jag täncker en gång at inför Hans Majestät eller Kongl[iga] Cancellie Col¬legium föredraga, huru jag här i Marseille blifvit hanterad. Jag har hållit före at Consuler och Konungens Commissionerer i främmande orter äro ditsatte för alla resandes hielp, som väl til siös som til lands, men ej til deras hinder. Alla som här i Marseille känna mig måste bekänna at jag på nedrigt sätt af Consulen Butini blir hanterad. Om intet bemälte Consul här vore, hade jag utaf andre som känna mig redan blifvit hielpt, men det står nu ej at göra. Sedan recommendations bref från Wälborne Herr Archiatern och Riddaren til honom ankommit för mig, blef hans conduite värre och ej bättre, han feck deruti förnimma at min sedel var accepterad, hvarföre jag anhölt at han skulle til min resas befordrande betala mig samma sedel, men jag feck til svars at han hvarcken förstod brefvet eller kände H[err] Archiatérn och Riddaren, några postdagar derefter ankom bref från hans Commissionair i Stockholm at H[err] Hof Intendenten Julin lofvat betala samma sedel, jag itererade min förra begäran, men fåfängt, några Post dagar derefter ankom åter bref ifrån samma Commissionair at sedeln var accepterad til betalning den sista i Martii månad. Han hade härutaf alla möjeliga skäl at min sedel var rigtig, hvarföre jag än påstod at han måtte betala mig den men fåfängt, han säger sig betalt så mycket för mina Landsmän, at han ej mera kan betala: at han ännu ej har full säkerhet om min Person; at ännu difficulteter angående sedelen kunde göras; at Konungen af Sverge ger honom ingen ting; med flere otalige impertinencer, som jag måst upsupa. Slutet blir således det at jag måste förvänta i Marseille til dess penningar för bemälte sedel genom dess Commissionair öfverkomma, detta kan omöjeligen ske förn i medio Maij, emedan brefven fordra 30 dagar at vara under vägen. Jag kan således omöjeligen komma til Neapel förn i Junii månad då alt är förbi och således efter all uträkning detta året äfven onyttigt. Jag har förestält Consulen Buttini mina affairer, huru oumgängelig tiden är för mig, men alt utan värckan, han har i äfven til slut bemött mina utskickade med mycket ovett. Välborne Herr Archiatern och Riddaren ser således den nöd uti h[vilc]k[e]n jag är. At min välfärd nu dependeras af en köpmans försumlighet. At Cons[istorium] Acad[emicum] gunst emot mig ej kommer til den ringaste nytta. At sedan jag nu i jemna 6 månader väntat på växel så skola och den 7 och 8 gå med. Under den tiden har jag måst sättia mig i skuld som dageligen ökas, då jag nu änteligen får desse penningar för min sedel som jag kunnat haft i februarii månad, så är hvar enda fyrck åtgången til skulds betalande. Jag nödgas derföre anhålla om de resterande 1800 daler på Neapolis, at jag ej må inlöpa der uti lika omständigheter. Jag är ej revangeuse, men jag skal likväl biuda til at skaffa Cons[ul] Butini en välförtient skrapa, för at, utaf blotta Capricer störta en oskyldig uti total olycka. Jag frågar om detta är conduite utaf Consul. Då jag låg siuk här i Marseille såg jag på 6 veckor ej någon Consul, hos mig som dock bör fråga efter sina Landsmän. Jag ser väl at denna Chagrin lärer taga lifvet af mig, hälst jag ser at den aldrig får någon ända. Får jag ej någon restitution för det jag varit nödsakad at depensera här under väntan på växel, är det för mig omöjeligit at göra någon nytta. Det är hårdt at så blifva hanterad af Consuler. Endera dagen skrifver jag directe til Hans Majestät. Om ej Consulen Holm då han här var försäkrat honom om min Conduite likaledes Kongl[ige] Consulade Secreteraren Brander som geck öfver til Algier, Välborne Herr Archiat[er] och Riddarens bref, dess egne Commissionairer, så hade jag intet at säga, men alt detta oagtadt blir jag så Gudlöst hanterad; det är svårt at på sådant sätt resa, då man af Consuler skal höra at jag gordt alt hvad jag kunnat, då jag friat Eder ifrån arrest, och tacka mig at jag ej tar mina ord igen, då likväl han har största säkerhet i händerne. Jag hoppas at Välborne Herr Archiatern och Riddaren af vanlig nåd ser til min nöd, samt hvad jag måste lida af sådant folck.

Alla mina saker jag här samlat öfversänder jag genom Consulen Holm, emedan jag ej kan sättia tro til Butini. Så snart jag får penningar at jag kan komma härifrån skal jag hafva den äran at skrifva. derom. Inneliggande beskrifning på de Patellae jag har täcktes Välborne Herr Arch[iatern] och Riddaren ej illa uptaga at jag öfversänder, jag har gordt det at excercera mig med, jag ville gerna veta om det skulle förtiena at beskrifva alla snäckor emedan Auctorerne har dem så confust afhandlade.

Man tror almänt at här är et förträffeligit Climat, men jag håller det före vara ibland de sämsta, d[en] 9 decembr[is] hade man här is i myckenhet, d[en] 26 Jan[uarii] snö öfver alt; ibland är här den bästa sommardag, och ibland är mitt i sommaren en den fulaste vinterdag, som gör en rätt ohälsosam luft.

Då jag d[en] 29. Septemb[ris] passerade förbi Mallaga, voro bergen der så höga at vi sågo snön ofvan på dem. Spanien ser ut at vara et täckt land, på den sidan som är utåt Ocean är det ganska slätt och härligt, men sedan man passerat Gibraltar blifva bergen faseligen höga ända ned til Alicanten, på samma sätt är med Barbariska kusten, den sidan af Marocco som ligger ut åt Ocean är helt slät, men bergen blifva faselige vid Salé och Tariffa och continuera sedan hela denna kusten utföre.

Det fägnar mig at Herr Solander är lyckeligen hemkommen från Lappmarcken, jag är säker at han haft mycket vackert med sig hem, hälst jag i mitt sinne håller honom näst Löfling för den snällaste af Välb[orne] H[err] Archiaterns disciplar.

Näst min ödmiukaste vördnad hos Nådiga Frun och Mademoisellerne, har jag den äran at med oförändrad nit framhärda

Välborne Herr Archiaterns och Riddarens
ödmiukaste tienare
M[årten] Kaehler.

Marseille d[en] 10 Aprilis
1754.

upSUMMARY

Not yet available

upMANUSCRIPTS

a. original holograph (LS, VII, 410-414). [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8]

upEDITIONS

1. Bref och skrifvelser (1922), vol. I:8, p. 136-146   p.136  p.137  p.138  p.139  p.140  p.141  p.142  p.143  p.144  p.145  p.146.