Documentation

Letters

-Search for letters
-Search in texts

Manuscripts

Editions

Links

Contact

C18

Link: linnaeus.c18.net/Letter/L2062 • Mårten Kähler to Carl Linnaeus, 12 June 1756 n.s.
Dated 12. Junii 1756. Sent from Taranto (Italia) to Uppsala (Sweden). Written in Swedish.

Taranto d[en] 12. Junii 1756.

Välborne Herr Archiater,
Riddare af Kongl[iga] Nordstierne Orden,
Höggunstigste Herre.

Tvänne år gå nu snart förbi, på hvilka jag aldeles varit beröfvad den äran, att hafva, något ord af Välborne H[err] Archiaterns hand. Jag blef rätt bestört, då jag för någon tid sedan af H[err] Secret[erare] Wargentins bref feck inhämta, det skulden aldeles mig tilskrifves, då jag likväl kan bedyra vid alt det heligt är, att jag ingenting deruti åsidosatt, utan att jag sedan 8bre månad 1754, låtit til Välb[orne] H[err] Arch[iatern] afgå 6 bref. Jag bekänner, att deruti ej funnitz något, som varit värdigt Välb[orne] H[err] Archiaterns genomögnande, hvartil min svåra siukdom och andre trängande omständigheter varit orsaken, men jag har icke dess mindre, ej velat åsidosätta min skyldighet, utan gifva mina svårigheter tilkänna. Hvarföre ej brefven framkomma til Upsala, begriper jag intet, hälst mina anhöriga klaga öfver detsamma, att de på 2 år, ej fådt någon tidning utaf mig, annat än de bref, som kommit under H[err] Secreterare Wargentins adresse, men jag är nästan säker om att brefven måste finnas på Stockholms PostContoire. Den 2 April reste jag ifrån Neapel, i tancka att begifva mig hemåt, och göra slut på min Misêr, men lyckan så här, som uti alt annat, ville ej stå mig bi. Jag geck til Cagliari, i tancka att träffa något svenskt skepp hemåt, men för kriget skull, äro alla våra svenska skepp befragtade här i Medelhafvet. Samma skepp, med hvilcket jag afgeck från Neapel var destinerat att gå från Cagliari till Gallipoli, att lasta olja för Hamburg, med hvilcket jag resolverade mig att gå. Men sedan vi i Gallipoli måst göra 21 dag quarantine, kom skepparen i träta med befragtaren och fragten uphäfven, då jag var värre til mods, än jag någonsin förr varit. Jag feck just i det samma Recommendations bref til Senateuren Grefve Bielke i Rom, samt liten undsättning med pengar, då jag resolverade mig att gå til fots til Rom, Jag har nu på det sättet, gordt. 60 Italienska mihl, hit til Taranto; men kan för den förskräckelige hettan ej längre stå ut, jag hoppas icke dess mindre att med besparning och på bequämt sätt komma snart fram. De örter jag under vägen fådt, hinner jag nu ej gå i detail om, ej heller är jag så understödd med böcker, att jag kan til alla dehlar satisfiera Välb[orne] H[err] Archiatern. Inneliggande är beskrifning på en ört, som jag menar vara ett nytt genus. Medfölgande gräs lärer antingen vara AEgilops, eller ett nytt genus, jag tviflar på det förra, emedan jag aldrig kunnat se annat, än att flos intermedius som borde vara Masculus är Hermaphroditus.

Gallipoli är en liten men snygg och nätt stad här i Apulien, försedd med ett Castell och fästning. Den är märckel[ig] för den ansenl[iga] handel der göres med olja, snart sagt åt hela Europa, med arbetade bomulls vahror, hvilken här planteras, samt såpa och tvål. Neapolitanisk olja eller den som tilredes i KonungaRiket Neapel, är ej så god, som den Franske, Spanske och Florentinske oljan, hälst Neapolitainarne låta oliverne sittia för länge på träden, och mogna för mycket, då de tagas af läggas de tilsammans i stora högar; då de svartna, oljan som sedan utprässas blir stinckande och haersken, samt til mat aldeles oduglig, men quantiteten deraf, blir på detta sättet långt större, den Neapolitainaren endast söker, hälst den employeras blott til. Manufacturers. Fransoserne åter, få en söt och välsmakande olja, emedan de låta sina oliver ej aldeles mogna, utan prässa dem, medan de ännu äro hårde och något gröne, då tillika oljan ej så snärt härsknar. Plantering utaf oljeträden är ganska lätt, de fordra endast att vara exponerade för någon blåst. Bomullen planteras starckt uti Gallipoli men ännu mer uti Taranto, den fordrar något fugtig jordmån, samt der vädret ständigt spelar på; jorden harfvas up uti Decembr[ii] månad, på samma sätt och nästan med lika redskap som åkrarne hos oss, den ligger sedan til i Maj, då den sås, hvarpå fröen harfvas väl ned, de hafva sedan derom aldrig mera bekymmer, hvarcken på ett eller annat sätt, tils i Septembr[ii] då fröen med dess papyrus plåckas af. Den kammas då straxt, och skiljes ifrån sina knutar och orenlighet; då den sedan skal spinnas som aldrig sker på annat än sländor kammas den åter med kammar som äro proportionerade efter den finhet den skal arbetas. Ett skålp[und] rå bomull af 12 unce kostar efter svenskt mynt 8 styf[we]r. Spunnen til ordinaire finhet at deraf göra mössor etc. kostar den 20, sedan alt mer och mer efter finheten, ja den tilvärckas så fin att ett skålp[un]d kommer att kosta 30 à 36 D[aler] hvaraf väfves fin Nättelduk, stickas strumpor och vantar, af hvilka paret ofta går til 12 à 15 plåtar svenskt mynt, och således dyrare än silke. Den finaste tilvärckningen sker uti Gallipoli, men den mästa uti Taranto. Haer arbetas äfven lana penna eller skägget af Pinna, jag äger deraf ett par Fruentimbers vantar dem jag vid första tilfälle skal öfversända. Skabb plågar förskräckeligen innevånarne uti Gallipoli, den är så allmän att gamle och unge, fattige och rike utan åtskilnad ej kunna vara frie derföre. Jag kan ej tro att det härrörer af hafvet, ehuru staden består uti en liten öö som sammanbindes med fasta landet genom en brygga, hälst jag absolument intet ser denna siukdommen i Taranto som likaledes är en öö, och på samma sätt situerad, ej heller uti några andra Italienske siöstäder. Men månne intet oljan skulle dertil vara orsaken? Under hela staden är idel källare och brunnar hvaruti olja förvaras, så at man känner ej annat än oljeluckt. Att förtaga eller hindra denna plågan bruka de med god värckan Succus Sedi och Semp[er] vivi. Tarantlar äro uti Gallipoli nog almenne, men ej så som haer i Taranto, hvaraf händer at ingen dag går förbi, man icke får se denna siukdomen. Ingen ting är så falskt som den idée vi tilförene haft om denna siukdommen, samt alla historier auctorerne derom gifvit. Jag har just haepnat då jag sedt denna siukdomen vara för oss i Europa mindre kunnig, än den Americaniske Maladie de Siam, H[err] Archiatern och Riddaren behagar tillåta, att jag kort anförer hvad jag antingen sielf sedt, eller af trovärdigt folck hördt berättas. Då någon blir biten af en Tarantel, börjar han på att blifva mera tystlåten än tilförene, speculerar mycket, ständigt orolig, mister appetiten blir matt och maktlös, tändren lossnar i munnen, han mister den friska färgen och blir guhlagtig, känner som oftast en starck oppression kring hiertat, blir grufveligen melancholisk samt rädd för alting. Medici som här på orten mera tractera de siuke för vinst skull, hälst de blifva betalte efter visiterne, än för att göra dem friske, börja då med allehanda antihypochondriaca o. s. v. Men alting slår felt, tils de efter lång tid declarera att det intet annat kan vara än Tarantismus, så framt det icke emedlertid af någon händelse blifvit uptäckt. Under alt detta yrar aldrig den siuke, begår aldrig några dårskaper, utan är som en annan hypochondriacus, gör sitt arbete rigtigt, men känner sig altid hängsiuk, och kan uti slikt, tilstånd continuera 1 ja ofta 2 à 3 år, då siukdomen fuller tar til, men han känner altid mera oppression kring hiertat.då det lider til en viss tid på året. Är det då som jag sagt afgordt att den siuka är attarantato som de säga, låter man musicanterne komma, hvilka så snart de börjat at spela antingen på Violin eller Cithara, och ofta på begge tilsammans, då den siuka vid början af tacten ger ett högt anskri, rodnar i ansigtet, börjar så att dansa, samt continuerar ofta en à 2 timar, mer och mindre, alt efter som siukdomen är häftig til. Musicanterne få ej hålla up, för än den siuke sielf slutar att dansa; under det. han dansar kan intet synas att den är i någon yra, ser endast något bister ut, samt ger ibland til förskräckel[igt] anskri, i synnerhet om Musicanterne taga någon ton miste på. instrumenterne. Den siuke håller bättre tacten än den bästa dansmaestare, ibland under dansandet, ansätter oppression kring hiertat så hårdt, att den siuke intet kan röra kroppen, då han fattar på något ställe i sig med händren och trampar tacten med föttren, och ger grufveliga anskri. Då de slutat att dansa, gifver man dem ett glas vatn, då de blifva mera muntre och friske än någonsin tilförene, i synnerhet sedan svetten någorlunda förgådt. Alt detta händer på samma sätt, om man intet vet af, att de äro stuckne af Tarantelen, och de blott få höra musiquen, kunna de omöjeligen hålla sig ifrån att dansa, hvilcket jag sedt på en flicka af 15 år, den ingen viste af hafva denna siukdomen. De continuera med denna dansen 3 dagar å rad, hvad timma man finner apropos, men bäst eftermiddagarne. Under det at desse 3 dagarne vara kan den siuke dansa 5 a 6 gr om dagen om han får höra musiquen, då omöjeligit är för honom att hålla sig derifrån, men han blir deraf ej friskare, än om han dansade blott en gång om dagen, som ordinairt sker. Sedan de då dansat 3 dagar å rad hålla de up det året, och äro aldeles friske, samt dansa intet om de ock få höra Musiquen, tils det lider emot den tiden nästa år, på hvilcken de blifvit stuckne af Taranteln, då de börja åter at få samma siukdom, man griper då straxt til musiquen som kallas la Tarantana, efter hvilcken de straxt börja att dansa, samt continuera som förut. Således är de som kunna dansa hela 23 åren å rad. Min värdinna här i Taranto har dansat 18 år å rad, men håller nu up. Då siukdomen vil aldeles gå öfver, kommer en böld uti knävecken eller någon annan articulation på hvilcken de straxt lägga folia Cucumeris Asinini, den de säga både maturera, draga ut materien och läka bölden. Man märcker i öfrigit, 1o att det är obeskrifveligen rart få se någon karl som dansar, utan allesammans quinfolck, ja så att man ibland 100de ej kan nämna 2 manspersoner. 2o att alla dansa efter en och samma melodie, ock kunna intet dansa så framt de icke få höra den samma spelas. 3 o att de mästa dansa i Junii månad. 4 o och det aldramäst i Taranto, hvilcken stad är så förskräckeligen oren och osnygg. 5o att paroxysmen kommer hvart år på sin vissa tid igen, tils materien genom den förnämde bölden fådt evacuera sig. 6o att man här i almänhet kallar alla spindlar tarantlar, och påstår att de alla bita, men att den rätta väl distingueras, och påstås af alla förorsaka Tarantismus. Härutaf lärer Välborne H[err] Archiatern se huruvida denna siukdomen är skild ifrån den bekanta auctorernes Tarantismus, som lärer blott vara ideal. Men som det är bevisligit att desse Tarantler finnas uti de öfrige Provincier af Konga Riket Neapel, Romanien och Toscana, hvarföre förorsakar han och icke derstädes samma slags siukdom, som uti Apulien? När man intet vet att den siuka är beten af Taranteln, och man examinerar siukdomen, kan man omöjeligen skilja honom ifrån en Hypochondria scorbutica. Jag har sedt en som dansat uti Neapel och som continuerat i 12 år å rad, 2 ne stycken har jag sedt dansa i Gallipoli, och 5 stycken haer i Taranto, af hvilcka en dansat för första gången. Huru muslor och ostron haer planteras och sedan säljes öfver hela Italien; huru almän stenpassionen haer är, och huru de curera sig för den samma, skal jag nästa gång skrifva om, emedan jag redan frugtar hafva för länge uppehållit Välborne H[err] Archiatern och Riddaren. Jag tager vägen åt Rom, längs åt Venetianiske Golfen, hvarest jag hoppas få någre vackra saker, i synnerhet hvad siökräk vidkommer. Så snart jag kommer til Rom skal jag företaga Pisces veterum Romanorum, hela Spari slägte lärer varit deras förnämsta delice. Herr Archiatern och Riddaren behagar endast låta mig veta alt hvad som i Rom kan vara att efterse. Efter alt utseende lärer jag der förblifva tils i Sept[em]br[ii] månad, då luften börjar att svalna, då jag täncker begifva mig til fotz til Bologna och så vidare genom Tyskland hem. Jag hade för någon tid sedan bref ifrån London, hvaraf jag ser att Baaker med experimenter afgordt Disputen om Crystallerne samt bekräftat Välborne H[err] Archiaterns tancka om deras generation. Huru går det nu med dem som så starckt metaphysicera uti den saken? Men att samma Baaker vil föra Corallerne til Crystallisation, kan han aldrig med skäl göra, ej heller kan det hafva något bestånd. Den som intet ser diuren i dem, måste antingen vara blind eller intet vilja se dem, för att bringa något nytt på banen, och jag kan undra att sådant kan falla på en Engelsman. Ellis skal gifvit ut en tractat om Sertulariis Angliae och visar att de äro bygde af Polyper, jag skulle hafva lust att veta huru den behagar Välb[orne] H[err] Archiatern. Jag feck för någon tid sedan genom en ung Sveitzare Gesneri föreläsningar öfver H[err] Archiaterns Syst[ema] N[aturae] hvilcka jag copierat, och hvarmed jag vid min hemkomst skal roga Välb[orne] H[err] Archiatern. Man kan deraf alt för väl se hvad Tyskarne gå före. Jag utbeder mig Välborne H[err] Archiatern och Riddarens gunst, och gör mig försäkrad, att fast siukdom och andre svårigheter betagit mig förmågan att göra den nytta som jag bordt, och Välb[orne] H[err] Archiatern fordrat. Det Välb[orne] H[err] Arch[iatern] ej nu mindre än förr tager sin hand ifrån mig. Skulle H[err] Archiatern på mig blifvit förtörnad, af orsak att Han från mig ej erhållit några bref, hvilcket jag och värkel[igen] förtienat så framt felet vore mitt, har jag derpå ingen ting att svara, utan kallar Gud til vitnes att jag ingen ting deruti åsidosatt, hvilket och kanske framtiden skal visa. Jag utbeder mig den förmån att med all uptänckel[ig] vördnad få framhärda

Välborne Herr Archiaterns och Riddarens
ödmiukaste tienare
M[årten] Kaehler.

upSUMMARY

Not yet available

upMANUSCRIPTS

a. original holograph (LS, VII, 423-425). [1] [2] [3] [4] [5]

upEDITIONS

1. Bref och skrifvelser (1922), vol. I:8, p. 154-158   p.154  p.155  p.156  p.157  p.158.