Eders Excellences oskattbara nåd giör mig dristig at underdån[ige] ödmiukast rådföra uti en artikel, uti hwilken jag är willrådig, som aldrig applicerat mig till politiske.
Uti sa[ig] Hasselquists resa, den Eders Excellence så nådigt befordrat, finnes wid slutet något om Handelen på Orient[en]./. såsom nyttigt för wår nations handlande; hwilket jag icke wet om det bör tryckas äller uteslutas.
Ty om det tryckes, torde någon säga at sådant ej bort blifwa allmänt, emädan utlänningar då kunne förekomma wåra egne. Utelämnas det, torde det tillräknas at man med willia fördoldt det som woro gagnande. Kunne detta genom Eders Exellence på behörigt ställe giöras bekant, tyckes mig wara bäst at det alldeles utelämna.
Att Rolander fått understöd tackar jag aldra ödmiukast; han är uti europäiska Insecter den habilaste wij ägt; och som denna wettenskapen nu blifwit så widlöftig, tyckes wara wärdt att hafwa en enda i riket, som det förstår.
Han är här uti så skickelig, som han skulle wara oskickelig till Professor uti Botaniquen äller Mineralogien, som aldrig warit hans studium, fast han något lärt att sambla uti hwarjo; ty jag upammade honom endast till insecteme, under all den tid han war i mitt hus. jag har genom wänner rådt honom ej rodomontera, at han ej må en gång lida därföre.
Som det liknar sig för den fattiga allmogen, att nästa sommar och wår lida brist på födan torde det wara nyttigt att allmänheten i tida wisste hwad wäxter skulle tillgripas i hungren, at de icke som 1736, 1737 togo Ek- och Hasselknopp &c, och där af dogo som flugor. jag utgaf för några åhr sedan en disputation de plantis esculentis patriae, förswänskad hos Salvius, 8vo, i hwilken jag wisat at intet land är så rikt på wildt wäxande ätelige wäxter, som wårt fädernesland, allenast de wisste nyttia dem.
Eders Excellences ömhet för fäderneslandet, och höga nåd emot mig, giör at jag så fritt fördristar mig giöra oro, som framhärdar till mitt sista
