Documentation

Letters

-Search for letters
-Search in texts

Manuscripts

Editions

Links

Contact

C18

Link: linnaeus.c18.net/Letter/L2440 • Carl Linnaeus to Elisabeth Hansdotter Moraea, 16 October 1758 n.s.
Dated 1758 d. 16 Octobr.. Sent from Uppsala (Sweden) to Sveden (Sweden). Written in Swedish.

Min fromma Fru Moder.

Min K[iära] hustru, som nu fick främmat, hade ärnat haft den äran besvara fru Moders kiära bref, men förhindrad befalt mig samma förrättning.

hon hade gierna den ähran att få komma på Br[oder] Pehrs bröllop; jag också; hon tror att dett kan ske, jag twiflar. ty att draga så många små barn med sig en så lång wäg och wintertiden är ej så lätt; att lämna dem hemma i pigors wåld, är lika betänksamt.

att giöra stort bröllop, är att se många förstöra det man samblat, utan att tacka derföre; altså stor fåfänga.

att giöra aldeles intet länder till husets föracht. Giöra dett stilla med några goda wänner och närmaste slächten torde vara det bästa. Ty huset äftter den heder samme sal[ige] H[er]r Swärfadren bör conserveras i sitt estime och heder.

Om Br[oder] Petrus tagit sig en nakot piga under namn af jungfru, äller om han tagit sig en nakot fröken kan wara lika. Att detta skedt är ej hans fehl allena, utan dett att han ej haftt nog förtrolighet med sina anhörige. att detta fattats torde wara fehl uti upfostran. Tiden war inne att han borde giftta sig; med hwem wiste han icke; sielf är man altid blind i sådana saker. han har allenast felat mot sig; ej mot någon annor. Fru-Moder borde ej låtas märka sådant, som ej kan ändras. hedren wid bröllopet är husets och icke hans. Fru Moder giör som en stor Moder, om hon giör sitt, äftter husets och sin egen heder, utan afseende och deltagande i hans fehl.

hwad angår dett tredie, borde jag utlåta mig, om jag ej ansåges för partisk; men det oachtat bör jag lik wähl tala ärligt med en huld Moder. Den som rådt fru Moder att sällia sin egendom, är mera partiskt här utinnan än jag. Nu äro först de tider att ingen förnufttig bör hafwa p[en]g[a]r liggande, utan straxt lägga dem i fastigheter, ehwad de kosta. Om fru Moder vill se på alla förnufttige så giöra de detta, ehuru högt de skola kiöpa Egendom. Orsaken kan jag ej skrifwa. p[en]g[a]r kunna intet sättas med säkerhet på intresse af 6 pro cento, så länge man får på banquen för 4 pro cent; framdeles torde man ej få 1 äller 2 pro cent.

Så snart fru Moders egendom begynner skingras, så snart blifwer hus och heder i aftagande. de lösa p[en]g[a]r gå straxt sin wäg; De finnas straxt som behöfwa dem. Det heter att fru Moder måste nu gripa till yttersta. Täckes fru Moder se på andra hus, som giort så, då blifwer saken straxt klar; men wähl går det an att arendera bort sin ägendom, och taga därföre skäligt arende.

att fru Moder trotnar wid widlöfligt hus håld i tyngre åhren och dyraste tider, det är intet undersamt. jag har sedt många, som trotnat wid beswärliga tienster och sadt sig i ro, men der af har skedt hos alla lika. Då kroppen intet mer fått sin rörelse, som warit wand wid arbete, har han straxt blefwit siuklig och då sinnet ej haft mera bekymber, och sin rörelse, har dett stannat uti melancholie. detta förkortade säkert mera fru Moders dagar, än det största släp.

Sällier fru Moder sina fastigheter, samt sätter sig i ro, blifwer påfölgden att fru Moder blifwer bedragen på sina p[en]g[a]r och får en siuklig kropp, huset blifwer skingrat, barnen oense, kärleken förgår, och alt stupar. Alla skulle wij önska äga fru Moder hos oss; jag mäst; men där på uppwäckes alla de andras odödeliga afwund och timmeliga missförstånd. Stupar då den af oss, som winner fru Moders största förtroende, ty wij äro alla dödeliga så wähl och så snart som fru Moder, då blifwer fru Moder ändrad i uträkning, och alt går kull stupa. ingen ting är så fast, som icke inom morgonen kan wara förstördt och den starkaste dör så snart som den swagare, ty gå långa uträkningar i qwaf.

Fru Moders saliga Moder, en heders gumma, satt på sin egendom i all sin tid. ehuru hon älskade blindt Branders hustru framför fru Moder, kunna doch han Branders aldrig draga sin moder der hän, att hon skulle sällia egendom och sticka in uti hans förnödenheter; hade hon ock det giort, hade Modren och dottren blifwit på slutet lika. sällier fru Moder af sin ägendom, föllier straxt att det armaste barnet bör undsättas; ty huru woro det mögligt för en moder att se sitt barn i elden, och ej rädda det, på det hon ej måtte swedia äller bränna naglarne; barnets olycka drager fru Moders då lösa lycka med sig, som ej så lätt sker då den är fast i egendom. hwad är wårt släp i unga åhren emot en uträkning att där af sambla frukt i åldren och då kraftter svika oss.

Föräldrar älska barnen ofta mer än sig sielf; men barnen älska ej tillbaka om ej intresse drager dem; ty grenen tager sin saft af stammen och icke stammen tillbaka af grenen. Se på andra som satt sig hos sina barn, som gifwit dem alt, om det giort någonsin den täflan af barnen i wördnad mot föräldrar, som då de fått det äfter deras tid.

det gör mig ondt i hiertat, hwar gång jag tänker på Br[oder] Petrus, som i dessa dyra tider med ett par tomma händer skall sätta hus håld. jag han ej hålla mig från tårar då jag tänker på honom och på salige swärfader. Fru Moder giorde som en öm och rätt moder, om han finge arendera för det drägligaste arende, det fru Moder kunde lämna, då mistade intet fru Moder, och han blefwe hulpen. Lått K[iära] Moder [al]drig något fehl kyla ett warmt modershierta; har han fehlat, så är det af oförstånd; en dåre är ej straff wärd; hwar blifwer nog straffad af egna effecter. han ångrar det nog en gång. fru Moder, som så länge älskat en heders man, en huld och kiär make, min sal[ig] swärfader, täckes hogkomma at han woro död, om ej barnen woro äftter honom. Br[oder] Petrus är till kroppen, så wisst en dehl af fru Moder sielf, som någonsin fru Moders egen hand är det samma. hans lif är sal[ig] Swärfaders, så wist som armen hörer till kroppen. Br[oder] Petrus är altså sal[ig] swärfader med fru Moder äller en dehl af begge. Sal[ig] swärfaders lif lefwer och continuerar i barnen och äfwen så i fru Moders egen kropp; wij dö altså intet så länge barn och barna barn lefwa och föröka sig.

äller kan man skillia på ett träd en gren ifrån stammen, och säga att grenen icke är så wähl sielfwa trädet, som det andra. Fru Moder gynnar sitt tilltagande i sina grenar, hwad hon kan, utan att ruinera stammen, ty då går hela trädet bort. Intet är jag synnerligen bekant med Br[oder] Petrus, utan minst med honom af alla syskonen. att jag älskar Br[oder] Petrus är intet annat än att jag älskar stammen. förgår detta är mera intet slächt, intet förtroende emällan anhörige; emot alla menniskors naturliga lag. här af slutes till Bröllop, till huldhet, till alt.

får jag [wa]ra widl[yf]tigare och taga exempel, en binneke matk [for Linnaeusís illustration of the tapeworm, see fol 7.]

hwar och en dehl i matsken har sitt egit lif. skillias dessa leder, så lefwer hwar led och växer till; hwilken dehl är då mera, än den andras, matken. den sistta leden föder sin unge, den sin och så alt fram åht. det är ingen annor åtskilnad på de andre diuren, mer än det, att hwar led faller straxt ifrån hwar annor; men om nafwelsträngen blefwe beständig, skulle barnen hänga i hop, som en binnekematk och då synas klarare at de woro et. Br[oder] Petrus och de andra äro altså intet annat än fru Moder sielf med salig swärfader.

Gud wäl[si]gne det hedersamma trädet som stådt så frodigt på Sw[ed]en; han låte det blifwe till långa tider beständigt och rotat i all wälsignelse, och att dess grenar på alla sidor må utwidga sig till en prydnad för landet, och att ingen gren må wissna, ty det giör straxt trädet wanskapelig och ohyggeligt; det kan wähl ändock taga sig med tiden, allenast stammen står orubbad och rötterne ej skada[s.]

jag hoppas att fru Moder lärer läsa detta så mild, som jag det hastigt och ärligit skrifwit.

Förbl[ifwer] med oaflåtelig wördnad
[M]in kiäraste och huldaste fru Moders
lydigste tienare
Carl Linnaeus

Upsala 1758
d: 16 octobr.

Min hustru beder mig intet sända af brefwet, ty hon säger att hon då mer ej får bref af sin K[iära] Moder. Men jag kan ej se att det är mögligt att fru Moder det illa upptager, som är ej illa ment.

upSUMMARY

Not yet available

upMANUSCRIPTS

a. original holograph (UUB, G152a). [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8]

upEDITIONS

1. Svenska arbeten (1878), vol. 2, p. 88-93   p.88  p.89  p.90  p.91  p.92  p.93.