Documentation

Letters

-Search for letters
-Search in texts

Manuscripts

Editions

Links

Contact

C18

Link: linnaeus.c18.net/Letter/L4823 • Johann Jacob Lerche to Carl Linnaeus, 12 March 1773 n.s.
Dated 1 Mars St. Vet. 1773. Sent from St Petersburg (Russia) to Uppsala (Sweden). Written in Swedish.

Wälborne Herr Archiater och Riddare,
Förnäme Gynnare.

Efter min hemkomst har jag åter haft den lyckan att blifwa behedrad med en Skrifwelse ifrån Herr Archiatern och Riddaren daterad d[en] 7 sistledne Aug[ustii] som mig oändeligen fägnat. Både Herr Archiaterns wälmågo, och wår förnyade Correspondance hafwa ej annat kunnat, än wara mig öfwermåttan angenäma. Mitt Swar hade också kommit förr, om jag intet trodt, att det skulle wara så mÿcket wölkomnare, om det ej komm så aldeles tomt, och har därföre wäntat på hosgående fröen, som jag nu änteligen fådt ifrån wår Apothekare i Astrachan. Af Artemisia Cynae har han ej skickat mig något Exemplar, men dock färskare fröen, hwilcka som han berättar, där rätt wäl upkommit. Jag tackar för den äran H[err] Archiatern har täckts gjöra mig, att nämna mig uti Sin Mantissa, och tager mig den friheten, att ännu utbedja mig några fröen af Lerchea, att här kunna så ut dem, emedan jag ej warit så lyckelig, att få de förra, som H[err] Archiatern har behagat sända mig, och således icke häller brefwet, hwaruti de legat. Jag däremot är osäker, om Herr Archiatern fådt de fröen, som under min frånwaro blefwo afsände med påsten i Mars Månad 1771. och sedan om hösten ett pacquet med H[err] Baron Mörner. Åtminstone tÿckes af H[err] Archiaterns bref, att högst ett måtte wara framkommit, men hwilcketdera wet jag ej. Orsaken til min oförmodade långa resa kan jag nu wäl berätta, sedan saken ej mera är någon hemlighet. Den war ingen annan än den fatala Sjukan, som man så ogärna nämner wid sitt rätta namn, och som då grasserade uti Moldau, i sÿnnerhet i Bender, Iassÿ, Chotczin, och änteligen drog sig til Kiew, ja ända til Moscou. Som jag war en utaf de få öfwerblefne, som uti förra Turkiska kriget lärt känna den Sjukan, hwilcken denna nationen så wäl inoculerar på sina fiender, och därigenom tilskÿndar dem större afbrått än med alla sina canoner, så blef H[ennes] K[ejserliga] M[ajestä]t därigenom föranlåten, att anbefalla mig, att i största hast förfoga mig til alla desse orter, och där gjöra sådane anstalter, som faran påfodrade. Ehuru äfwentÿrlig en sådan lång och widlÿftig resa war för mig wid min ålder, och ehuru farlig denna Commissionen också war i sig sjelf, så wille jag likwist nu äfwen så litet som förr, undandraga mig att gjöra tjenst, då nöden det kräfwer. Efter ett år och åtta månader war jag änteligen så lÿckelig att kunna anträda hemresan, då Sjukan aldeles uphört. Likwist war det omögeligit, att wid den starcka comunicationen, som för nu warande omständigheter skull, med desse orter nödwändigt måste underhållas, aldeles förhindra smittan, som förut redan war långt kommen, och af wantroen sedermera, som bekannt är, än widare utspriddes, tils den genom Guds nåd änteligen d[en] 6 Januarii förledit år på den sistnämde orten äfwenledes uphörde;

Doch nog af, om denna ohÿggeliga materien.

Wåra H[err]ar Peregrinatores Pallas och Gmelin hafwa redan låtit trÿcka en god del af deras resebeskrifningar, på Tÿska, af hwilcka den förres i sÿnnerhet är märckwärdig. Den sednare uppehåller sig sedan länge i och omkring Astrachan, och ärnar nu också beresa östra kusten af Caspiska Hafwet. Güldenstädt stackare har helt oförmodeligen råkat i Krigsfångenskap hos Cubaniske Tartarerne, som intet stort tÿcka om sådana där lärda resor. Man får nu se, om femtonhundrade Husarer kunna sätta den årliga mannen på fri fot igen. H[err] D[octor] Falck är nu änteligen på hemresan stadd, och skall redan hafwa hunnit til Casan. Om hans sjuklighet det tillåter, så lärer han således snart kunna wara här, och åter anträda Sin första station wid war Botaniska Trägård. Hr Laxman har så mÿcket mig wetterligit är, hittils ingen ting utgifwit af sina gjorda resor. Han är nu för ett par månader sedan tilbaka kommen ifrån Moldau, hwarest han har welat hjelpa att inrätta ett mÿnthus. Han har berätttat mig, att han sedermera har sedt sig något omkring på den kanten, och warit i Choczim, Iassy, Bender, Kilia och Ismail, hwarom han utan twifwel sjelf lärer giöra sin berättelse. Herr Professor Müller lefwer ännu, och står fuller också ännu på wist sätt i Connexion med Akademien, men uppehåller sig redan bort på en åtta eller nio år som Collegie Råd i Moscau wid ett därwarande Departement af Utrikes Collegium, hwarest han skal efterse de gamla Archiver. Herr Archiatern behagar til slut att fråga, hwar jag har lärt det Swenska språket. Därpå måste jag gifwa til swars, att jag ganska litet därutaf förstår, och ännu mindre än min Concipient, som intet häller har gjordt stora framsteg däruti. Emedlertid har jag uti Finska Campagnen så wäl, som twenne resor sedermera haft nog lägenhet, att höra det Språket talas, så att det ej wore underligit, om jag åtminstone förstog något. Och i öfrigit finner jag ej, hwarföre man mera skal wara skÿldig, att skrifwa til en D´Alembert och Voltaire &c på Fransÿska, än til Herr Archiatern på Swenska.

Men jag har nu redan uppehållit Herr Archiatern med min widlÿftiga Skrifwelse så länge, att jag ej understår mig, att längre missbruka Dess tålamod, utan förnÿar endast min upricktiga försäkran, att jag städse med all wördnad framhärdar

Wälborne Herr Archiaterns och Riddarens
Ödmjuka tjenare
J[ohann] J[acob] Lerche

St. Petersburg
d[en] 1 Mars St[yli] vet[eris]
1773.

upSUMMARY

Not yet available

upMANUSCRIPTS

a. original holograph (LS, IX, 105-108). [1] [2] [3] [4] [5] [6]