Documentation

Letters

-Search for letters
-Search in texts

Manuscripts

Editions

Links

Contact

C18

Link: linnaeus.c18.net/Letter/L4981 • Johann Jacob Lerche to Carl Linnaeus, 22 April 1774 n.s.
Dated d. 11 April St. vet. 1774. Sent from St Petersburg (Russia) to Uppsala (Sweden). Written in Swedish.

Wälborne Herr Archiater och Riddare,
Förnäme Gynnare.

Nog sent swarar jag på Herr Archiaterns angenäma skrifwelse af d[en] 10 Aug[ustii] förledit år, och nödgas således att bedja om ursäckt. En annan gång will jag heller ej upskjuta mina swar så länge, dock frucktar jag före, att de hädanefter till innehållet lära blifwa nog toma, häldst wår Apothequare Fritsche, som jag annars fådt mina mästa frön ifrån, nu blifwit flyttad ifrån Astrachan til Cronstad, hwarest ingen ting wankas. Emedlertid har jag för denna gången den äran, att öfwersända 4 semina af gröna ärter cum siliqua quinquangulari, som jag för tre år sedan såg wid Bender. Desse har jag nyligen fådt i Bref ifrån Constantinopel. Turkarne kalla dem Bainia, och så dem äfwen så mÿcket som andra ärter. Jag twiflar intet på, att icke Keijserliga Wettenskaps Academien lärer meddela Herr Archiatern af de fröen, som wåra resande Academici tid efter annan insända. Af H[err] Prof[essor] Falck höres als ingen ting, undantagandes att han nu skall wara på återresan ifrån warma badet wid Kislar, hwilcket han i förledne Sommar brukat. Om det befriat honom ifrån sin Sjuklighet, och hypochondrie wet man äfwen så litet, som huru långt han är kommen, efter han med ingen härstädes corresponderar. Herr Archiatern täckes fråga, huru jag wågade gifwa mig ihop med pesten? Hwad jag brukat att undwika smittan? Huru det warit mögeligit att dämpa pesten? Därpå wore rätt mycket att swara. Jag will likwist giöra det så kort som mögeligit är, dels på det jag ej må öfwerskrida för mÿcket gräntsorne af ett bref, och därigenom falla H[err] Archiatern beswärlig, dels också på det jag ej må komma för djupt in i texten.

H[en]nes Maj[estä]t Keÿsarinnan hade förnummit, att jag uti förra Turkiska kriget 1737, warit wid arméen då Pesten grasserade och nu af Medicis war endast öfwerblefwen. Så snart nu pesten åter yppade sig, och redan General-Lieutenanten v[on] Stoffeln däruti war blefwen död i Jassy, så befallte H[en]nes Maj[estä]t att jag skulle resa till bägge arméerna i Moldau och söka att hjelpa, hwad hjelpas kunde. Jag feck Ettusende Rub[e]l resepenningar (:hwilcka i längden likwist ej woro tilräckeliga:) och lofte att wid min återkomst för min omsårg blifwa belönt, hwilcket dock äfwen så litet blifwit upfyllt, som så många tusende andra löften i werlden. Den parallellen Herr Archiatern behagat ställa emellan den som nedlagt fienden, och den som nedlagt pesten, ehuruwäl jag ingalunda will tillägna mig detta sednare berömet, är dock i sig sjelf ganska ricktig. Men så anses icke sken af hwar och en. Det sednare sker med mindre buller, och kan ej annat än ske småningom, följackteligen gjör det ock mindre intrÿcke, häldst inga trophaeer därwid äröfras, ty de som med rätta kunde anses därföre, hwars lif man nämligen räddat, blifwa gemenligen skrefne på Skickelsens och lÿckans räkning. Men jag will fortfara uti min berättelse. Pesten wiste sig wid arméen för Bender endast litet, och blef snart dämpad. Sedan måste jag förfoga mig till Jassy och Choezim, hwarest wid min ankomst sjukan redan för långt utbredt sig, och mera tid ärfodrades, att utrota den samma. Så snart jag där blef färdig, wille jag begifwa mig hem igen, och kom igenom Pohlen till Kiow. Men där feck jag på nÿo att gjöra. Pesten hade redan grasseradt där starcht i sex weckors tid, förr än jag kom dit. Jag hade nu wäl kunnat undwika att å nyo gifwa mig i fara, och med mitt af Fältmarskalcken Grefwe Rumaenzow ärhållne pass resa förbi. Men det gjorde mig ondt, att öfwerlämna en så ansenlig Stad sitt öde, i sÿnnerhet då jag såg, att de därwarande Medici och Chirurgi intet kände Sjukan och knapt en gång wille tro att det wore pesten. Jag tilböd således Gouverneuren Woyeikow friwilligt mitt bistånd. Den 13 October kom jag till Staden, och den 5 Januarii war ingen pestsjuk mera. Fyratusende personer hade dock först måst bita i gräset, efter man i början dels hade försummat, dels ej förstod sig på, att gjöra några anstalter. Jag måste således uthärda där hela nio månaderne. Emedlertid feck wi höra , att pesten äfwenledes grasserade i Moscou, hwilcket likwist uti ett trÿckt, af Senaten därstädes utgifwit Manifest, som oss tilskickades, in totum et tantum nekades, och del i följe af de förnämsta därwarande Doctorers ingifne berättelser. Sjukan, hettes det däruti, wore ingalunda pesten, utan febris putrida exanthematica, som intet kunde wara länge. Men ingen af Herrarne hade någonsin sedt pesten. Jag reste således, i hopp att nu äntiligen hafwa öfwerwunnit alt ondt, och i full förtröstan på det härliga Manifestet, directe till Moscou, hwarest jag d[en] 13 Juli 1771. ankom. Här hette det wäl rätt Incidit in Scÿllam &c. Min ankomst blef snart bekannt, och jag feck många besök af Medicis och Chirurgis, som berättade mig huru sakerna stodo, och att redan hwar dag 3. 4. till 500 personer dogo, men att icke dess mindre åtskilliga woro, som ej wille hålla sjukan för pesten. De begjärte fördenskull, att jag wille ÿttra min mening och gifwa utslag i saken. Jag for därföre dageligen omkring i Staden, besåg Sjuka och döda, hwilcka beklageligen alla hade uppenbara kännetecken af pesten, nämligen bubones, carbunculos och de stora pestfläckarne, några också vibices öfwer hela kroppen. Jag gaf det straxt Senaten tilkänna, att det war den wärckeliga pesten som grasserade, och att helt andra anstalter borde gjöras, hwilcka jag efter mina förfarenhet wille föreskrifwa, som också flere gånger af mig skedt. Herr Archiatern lärer lätteligen kunna föreställa sig, huru swårt det likwist war, att uti en så öfwermåttan stor och folkrik stad, hwarest pesten redan i December månad hade insmÿgt sig, och nu redan öfweralt utbrustet, i hast kunna widtaga sådane mått, som kunde dämpå den samma. Men också de bästa anstalter blefwo frucktlösa, då wantroen allestädes satte sig till motwärn, och änteligen i September månad utbrast i en fullkomlig rebellion. I stället för att folcket skulle hålla sig inne, så anstälde de stora processioner till den Heliga Barbara, och utbredde som man kan täncka, därigenom smittan så mycket mera, så att dageligen 7. 8. ja nästan till 900 personer gingo på löpet. Uti en så hiskelig ställning stod saken då Grefwe Orlow kom dit med full macht, att giöra inrättningar efter eget godtÿcke. Då brukades alfware, inga penningar blefwo sparde, pest-och quarantaine –hus blefwo i stort antal anlagde, och med alla nödwändigheter försedde, de inficerade ifrån de friska afsöndrade, husgeråd och kläder uti de besmittade husen förbrände, och wärdet contant betalt. Straxt började det på att gå bättre. Den starcka och beständiga wintern kom också till hjelps, så att änteligen d[en] 6. [Januari] 1772 ingen pestsjuk mera i Moscou war tll finnandes. Emedlertid hade likwist Herrskaperne i början dragit pesten ut med sig på landet, hwarest den äfwenledes på många ställen giordt rent hus. Uti desse bedröfweliga tider måste jag uthärda ett halft år. Jag bodde i trenne åtskilde hus, i hwilcka pesten äfwenledes infant sig, och war således faran nära nog. Utan twifwel war det swårt wid alla desse omständigheter att preservera sig för smittan, i synnerhet som jag fast dageligen måste umgås med pestsjuka, och wistas mitt ibland förödelsens stÿggelse. Men innan jag geck in till de besmittade, lät jag braf röka, kläderne togos utaf dem, så att jag i hast kunde bese dem, utan att röra wid dem. Icke häller geck det an att känna dem på pulsen, som utom dess hade tjent till ingen ting. Sedan rökte jag mig därute, och så gjorde jag altjämt. Hemma tog jag straxt utaf mig kläderne, och lade dem i Luften. I mine rum rökte jag twå gånger om dagen, med påtänd naphta. Det är säkert, att de som haft pesten, och kommit up igen, ej mera fådt den samma, utan kunnat oskadde skjöta de sjuka. Jag fick sjelf 1746 i Astrachan, där likwäl ingen pest grasserade en stor Carbunckel, som wist intet war benignus, med hwilcken jag måste plåga mig i Sex weckors tid. Nu blir frågan, om denna Carbunckeln i den stora pesten preserverat mig? Jag will intet antaga det för afgjordt. H[err] Archiatern lärer willja weta hwad facit blifwer. I följe af de inkomne rapporter äro allena i Staden Moscou öfwer 60 000 blefne döde, utom dem som hemligen bifwit begrafne. Få hafwa blifwit friska igen. Det war en rik skjörd för döden! Likwist war efteråt icke den ringaste saknad på folck. Jag har upsatt en omständelig beskrifning om pesten, jämte sättet att känna, curera och afwända den samma, såsom ock att preservera sig och andra, då den wärkeligen grasserar. På slutet då den mäst hade uphört, har man upfunnit ett starckt rökpulver, hwarmed man flitigt började att röka rum, kläder, sjukwacktare och Dödgräfware, hwilcket också har gjordt god tjenst.

Compositionen är följande:

R[eceptaculu]m
Fol[ium] juniperi concis[sum]
Bacc[a] juniperi contus.
Furfur tritic[um]
Rasurae ligni Guajari libra vj
l. loco hujus Summitat[is] pini.
Nitri crudi [symbol] viij
Sulphuris crudi [symbol] vj
misce probe omnia

Sign[um]Pulvis fumalis contra pestem.

Jag slutar mitt långa Bref med den hjerteliga Önskan, att denna Compositionen, så härlig den ock må wara, aldrig mera hwarken hos oss, eller uti H[err] Archiaterns kära Fädernesland må behöfwas, och har den äran med all uptänckelig wördnad och högachtning att städse framhärda

Wälborne Herr Archiaterns och
Riddarens
Ödmjukaste tjenare
Jo[hann] Jac[ob] Lerche

St. Petersburg
d[en] 11 April St[yli] vet[eris]
1774.

P.S. Jag önskade att kunna få några fröen af Lerchea, hwartill H[err] Archiatern uti Sitt sista Bref tÿckes göra mig hopp.

[a][a] : MS1 [added by the hand of
Linnaeus on fol. 113r
]
Semina Moschi

upSUMMARY

Not yet available

upMANUSCRIPTS

a. original holograph (LS, IX, 109-114). [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8]

upTEXTUAL NOTES

a.
MS1 [added by the hand of Linnaeus on fol. 113r]