Documentation

Letters

-Search for letters
-Search in texts

Manuscripts

Editions

Links

Contact

C18

Link: linnaeus.c18.net/Letter/L6050 • Carl Linnaeus to Christian Ludwig Holler, 14 April 1756 n.s.
Dated . Sent from Uppsala (Sweden) to Uppsala (Sweden). Written in Swedish.

Ädel och Högachtad Herr Land-Secretaire,

Sedan Herr Secretairen i går täktes berätta om then olycka, Landmannen haft med sina får, som stupat till ett så stort antal, har thet ömmat mig, höra det arma folckets nöd, förnämligast för sin [].

Jag tackar ock för Gunstig Communication af Kongl[iga] Collegii Medici Recept på får och fäsjukan af d[en] 22 Martii, sidstledne, som här med återställes.

Then omtalte får-passionen är then allmänna, af hwilken årligen så många 100de får bortsmälta, som består uti en förderfwad lefwer, hwilken inflammeras och inuti exulcereras, samt stannar uti gulsot och som mäst i wattusot; tå fåren öpnas finnas maskar in i lefren, som med sit gnagande och tärande thensamma såra, hwaraf följer inflammation och hårdheter i lefren &c.

Sjukdommen kommer förnämligast om wåta år, tå fåren dricka stilla stående watn uti pussar, ther thesse maskar hafwa sitt tilhåll, och i wåta år besynnerligen förökas, likasom myggorna i watnet om wåta somrar.

At thesse maskar i lefren göra sådan sjukdom och döda får-kreaturen, thet är allmänt, ifrå långa tider bekant; men att döda maskarne, och thet innom fåren, utan att tillika döda fåren: och änn mer at döda them innom lefren; thet har warit en hemlighet för menniskjorna in till förledit år 1754.

Att får och fänad trifwas bättre i Skiärgårdarne och ther taga hastigt hull, blifwa feta, och må wäl, har warit ett uråldrigt rön; man har theraf slutadt, att boskapen må wäl af sältan, få bättre appetit och äta starkare; ty hafwa ock alla goda hushållare rådt, at gifwa större och mindre boskap, sleka af salt wid ladugården, utan att weta annan orsak, än at thet bekommer them wäl.

För 4 år sedan tog en wid namn Scheffer i Regensburg för sig at examinera noga the maskar som hålla sig under stenar i stillastående watn, tå han fant at thesse, ther så seglifwade maskar, dogo af ingen ting så hastigt, som om the lades i salt watn, och som thesse matskar under stenarne, woro the samme med maskarne i fåren, war lätt att sluta hwarföre saltlake dödar maskarne i tarmarne /:duodeno:/, men att döda them i lefren, thertil fordras änn mera.

Ty lärde jag at gifwa fåren 4 gånger salt watn om året att dricka, så mycket the hade lust, tå äfwen therigenom maskarne innom lefren skulle dödas, thet jag ock sedermera hört blifwit efter samma mitt rön giordt med en makalös effect i Tyskland; och som thetta intet kan slå felt woro min önskan, att Herr Secretairen täktes för fråga sig på högre ort, om thet icke fingo rådas then nödlidande then nödlidande landtmannen här i länet, som jag therigenom är säker, att många hundrade om icke tusende får årligen härigenom skulle sparas för landtmannen.

Jag skulle tro, att om någon hade upfunnit thetta på en annan ort, hade han ther af icke allenast sedt ansenlig wärkställighet, utan ock heder och tack therföre.

Jag har utgifwit thetta uti en Disputation de ovibus, och låtit thet införas för ett par år sedan i lärda tidningarne, att thet ej skulle wara obekant.

förblifwer
Edel och Hög Achtad H[err] Landtsecretererens
hörsamste tienare
Carl Linnaeus

Upsala 1756
d[en] 14 April[is]

[address]Landtsecreteren
Edel och Högachtad
H[err] Chr[istian] Lud[wig] Holler
Upsala

upSUMMARY

Not yet available

upMANUSCRIPTS

a. original holograph [by only the signature by Linnaeus] (UUB). [1] [2] [3] [4]

upEDITIONS

1. Bref och skrifvelser (1907), vol. I:1, p. 295-297   p.295  p.296  p.297.